Jag har precis som de flesta andra gått på ridskola när jag var yngre. Jag började faktiskt när jag var 10 år gammal. Gick i nästan ett halvår i en nybörjar grupp och lärde mig trava, styra, stanna och fatta galopp innan jag fick hoppa upp några grupper och hamnade med dom som ridit i fyra år. Det var då jag började rida lilla Piccolo och vi kämpade på som små djur för att hinna ikapp de andra duktigare ryttarna. Jag älskade att rida med dom som var bättre än mig, jag kämpade riktigt riktigt ordentligt och jag utvecklades otroligt snabbt och mycket under mitt första år på ridskolan.

I flera år red jag och skötte min underbara lilla ponnyfavorit Piccolo, som stal mitt hjärta med storm. Vi var ett gäng i stallet som sov över, kollade på skräckfilmer, hade stalltjänst och allt det där roliga man gör som ridskoleelev. Vi hade alla varsinn sköthäst som vi tävlade på klubbtävlingar och clear rounder med, red på ridlektioner och spenderade varje ledig sekund med att borsta och göra fin.

Jag älskade verkligen att rida på ridskolan, kände att jag fick grym feed back ifrån min ridlärare som jag fullkomligt älskade. Men efter fyra år på ridskolan så kände jag att det inte gav något längre. Piccolo hade åkt därifrån, min ridlärare blev utbytt och jag började rida STORA hästar.. då menar jag inte en mankhöjd på 160cm ( vilket det med hade varit helt fel med tanke på min lilla kropp ) utan bjässe hästar, stora, starka och alldeles fel för mig. Alldeles för hårda i munnen och söndertryckta av skänklar i sidorna. Jag tappade helt enkelt lusten. Utan min Piccolo skulle ridskolan aldrig vara den samma. Så efter ett halvår så slutade jag och red enbart privat, på min dåvarande medryttarponny Man on the moon :)