Jag skriver ju mycket om att min pappa är med mig i stallet, och det är han, varje dag. När jag haft mina tidigare ponnier så har ingen utav mina föräldrar varit med tidigare, enbart till att fotografera några enstaka gånger, annars har jag alltid fixat allting själv. Men jag märkte ganska snabbt att det var en säkerhetsrisk att vara ensam med Rosalita då hon OFTA får utfall och vill skada mig ( och gör det om hon lyckas komma åt mig ), och därför är min pappa med mig, men också för att han älskar hästar, och trots att han inte kan så mycket så har han väldigt god hand om dom. Han kan leda Rosalita till och från hagen, han kan borsta, lägga in mat, ställa in henne i boxen medan jag bär andra saker osv. Han kör även med bilen bredvid cykelbanan när jag rider bort och möter min vän Matilda, för att se att allt går bra. Det är väldigt bra hjälp och jag är väldigt tacksam över det. Jag har nämligen alltid tidigare fått fixa exakt allting själv och inte haft världens bästa relation med min pappa, men stallet ger oss någon form av gemensamt intresse ( trots att både han och jag alltid älskat hästar tidigare ).

Rosalita älskar min pappa då han alltid har något gott i fickorna till henne, när vi lämnar stallplanen för uteritt så är det omöjligt om han är där ( han måste sitta i bilen för att jag ens ska ha en chans ).