Vi hoppade iallafall komibantioner och jag var fortfarande lite höjdrädd. Men Mia bara höjde hinderna. Vid 90cm fick Matilda sluta hoppa då Amber var unghäst och inte skulle pressas på höjder, speciellt inte under lektionstid. Men för mig och Matildas mamma Eva höjdes hinderna, och tillslut låg dom på 1,10, vilket för MIG  ( 13år gammal ) var HÖGT. Jag vågade knappt driva på Madison men var alldeles för stolt för att visa att jag var rädd, så kom ann i bra tempo och han flög över det som om det vore ingenting. Hoppade det några gånger och kände mig allt mer säker på höjden OCH hästen.

Men sen kom vi en gång ruggigt fel. På första hindret hoppade vi av för sent och jag hamnade fram på halsen, han hoppade nästa hinder utan att jag var "med på det" och jag hamnade runt honom och hängde och kramade hans hals framme på bogen, då ryckte jag snabbt åt mig tygeln och svängde allt vad jag kunde åt sidan så att han inte skulle hoppa med mig hängandes där.. för mig var det en väldigt obehaglig upplevelse, men när jag hade fått hoppa på honom ordentligt så kom vi under min ridlärares order ann hindret igen och seglade över galant.

Jag älskade dessa lektioner, för även om jag klantade till mig ORDENTLIGT så hade vi tid till att fixa till allt, det fanns ingen brådska och absolut ingen stress och trots att jag fick panik så var min omgivning så lugn att allt jag gjorde saktade ner.

Med andra ord, kärlek till världens bästa ridlärare som lärde mig rida och lärde mig våga. Gör om, gör rätt