Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta, men för en gång i tiden så var du allt för mig. Mitt liv kretsade kring dig och ditt välmående och trots att jag bara var en jobbig liten ridskole unge i dina ögon så var du det vackraste som vandrat på denna jord för mig. Att en liten flicka kan ta till sig ett djur på de viset är för mig otroligt, och att jag kunde känna de känslor, de äkta känslor som nu bara är ett minne är för mig fantastiskt.

Du stal mitt hjärta med en gång. Med din envishet och din lurviga lilla pannlugg där de stora bruna ögonen stackfram. Jag njöt av varje sekund på din rygg, du var trygghet för mig och jag älskade att vara en del av dig, om så bara för stunden.

Du var ingen lätt match, det var du aldrig. Men det var charmen i att ta sig ann utmaningen, du gav dig aldrig och jag älskade dig för det.

Jag glömmer dig aldrig älskade Piccolo, du var min bästavän i hela världen och jag tänker på dig alltid. Oavsett var jag är i världens så hoppas jag innerligt att du får de liv du förtjänar. Du är en gammal man nu och jag hoppas att i de ägor du är nu att de aldrig låter dig lida ens en bråkdel av en sekund. Jag värderar dig och ditt liv så högt och jag önskar inget mer än de bästa åt dig min älskade gamle vän.