När man håller på med en sånn intensiv sport som ridning, där man måste vara igång hela tiden, man får " ingen ledig tid " och det är hela tiden så är den fullt naturligt att man hamnar i svackor. Min första svacka var när ridskolehästen Piccolo lämnade ridskolan. Jag tappade lusten helt för hästar och ridning. Red mina lektioner en gång i veckan men gick inte till stallet mer än nödvändigt.

Svacka nummer två var när jag fick datumet satt på när Xtra skulle åka. Jag hade två månader kvar med honom och då tror de flesta att jag kanske skulle spendera så mycket tid med honom som möjligt, rida så mycket som möjligt och bara krama honom tills han kippa efter andan ( okej det där skulle nog ingen göra.. men you get the point ). Faktiskt så önskar jag att det var så jag spenderade våra sista två månader tillsammans. Men av någon anledning så hade det en tvärtemot inverkan på mig. Jag avbelastade mer än gärna honom till vänner. Undvek ögonkontakt med honom. Red knappt alls och när jag väl gjorde det så var det en barbacka runda runt gården. Jag red för hans skull men jag tappade lusten helt och hållet när det kom till hästar och ridning i allmänhet. Jag var verkligen heelt förvirrad i min lilla skalle och mådde skit.

Så när han väl åkte så tänkte jag mer " finally" ( missförstå mig inte nu.. ), jag hade bara gått och väntat och väntat. Jag visste ju vad som skulle hända och det fanns inget annat att göra än att vänta ut det. Och äntligen hade jag något att må dåligt över = Ingen mer kontakt med hästar.

Jag tog en rejäl paus. På ett och ett halvt år så red jag inte ( jag följde med min vän Matilda till stallet ca 4 gånger under den perioden ). Det var lite utav en wake up call för mig. Jag insåg hur mycket hästarna betydde och jag tror att det var nyttigt att få genom leva det.

Idag kan jag inte tänka mig ett liv utan dom, utan vill allt ha dom i mitt liv. Jag tror absolut att jag kommer hamna i fler svackor, fler perioder då jag känner att jag behöver en paus. Och då är det okej att ta en paus. Men jag hittar ALLTID tillbaka.. för det är här jag hör hemma <3