Kommer ni ihåg att jag delat med mig lite utav de mål jag satt upp för min ridning med Roslita, saker vi ska ha grejjat innan sommaren är slut. Nu är det ju så att min sommar med henne slutar på tisdag i nästa vecka då jag reser bort. Sedan har jag henne några få dagar till i slutet av Augusti innan det är höst och planerna om hösten är fortfarande oklara, beroende på hur jag känner/vill då.

Jag är faktiskt stolt över det jag åstadkommit med Rosalita. Jag har gjort det på egen hand, aldrig tagit hjälp utav någon och faktiskt gått ifrån en ponny jag provred i slutet utav Maj som sprang runt med huvudet bland molnen, noll kondis likaså muskler, absolut ingen respekt för människor då småunga varit rädd för henne alldeles för lång tid och hon var en ritkig surkärring helt enkelt.

Idag är hon en helt annan häst, och jag kan säga att jag är stolt över både henne och mig själv. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att ge upp, även om jag ibland kunde sitta gråtfärdig i sadeln över att hon inte tog ett enda steg framåt utan bara backade, bockade, sparkade bakut samt högg efter mina ben när jag satt på henne..

Problemet med hagen var nog mest prövande. Hon anföll mig väldigt länge. Men idag kommer hon springades med öronen pekandes framåt, så himla lycklig utav att se oss och det gör mig så himla glad. Respekten och samspelet finns där, vilket gör mig himla glad.

En häst som jag verkligen avskydde, som jag inte alls tyckte var trevlig att rida eller hantera har nu kommit att bli min vän, och vi kommer himla bra överräns, duktiga duktiga duuuktiga Lita!