Jag saknar hur livet var med dig, hur kemin bara stämmde helt perfekt. Du var som gjord för mig, jag kände dig innan och utan och det fanns inget jag inte kunde göra mig dig. Glömmer aldrig när jag inte hade någon att rida ut med, det var nästan de bästa gånger. Vi galopperade upp för backen vid stommakulle, kom lite för fort i kurvan upp för kyrkan och där racade du på allt vad du kunde trots att du visste att du inte fick. Vi skrittade lugnt på vägen och du var så stabil och säker att det fanns inget som kunde skrämma dig. Men alltid när vi nådde grusvägen så taggade du till ritkigt ordentligt. I början var jag noga med att du inte skulle få galoppera iväg när du själv ville men i slutet fanns inte orken till tjafs, jag släppte dig och du var som en kanonkula, så lycklig. Jag älskade dig utav hela min själ och vet att jag aldrig kommer hitta någon som dig, någonsin igen. Min älskade knäppa Sörbys Xtra, snälla kom tillbaka in i mitt liv..