Jag har alltid haft en väldigt enkel syn på hästar. Jag tror att genom mycket kärlek och tilllit så kan man växa och utvecklas tillsammans. Jag tror att det är just då man har chansen att uppnå något tillsammans. Jag har alltid strävat efter ömsesidit respekt och jag tror aldrig att ett djur mår bra utav att ha makten helt på sin egen sida.

Jag har ridit ganska många hästar igenom åren och har alltid visat otroligt mycket respekt och kärlek emot alla djur jag tagit mig ann och dom har alltid visat respekt och kärlek tillbaka, för det är det djur gör, dom har så otroligt mycket kärlek att ge dig, oavsett om du presterar på tävlingsbanan eller om du väljer att rida i skogen så tror jag att djuret alltid vill vara dig till lags, alltid vill göra rätt för sig och alltid vill ge dig all sin kärlek.

Jag vet att jag kommer att hamna där med denna ponnyn också. Jag märker för varje dag hur hennes intresse för mig ökar, hennes nyfikenhet på vem jag är och vad det är jag vill. Hon försöker göra bra ifrån sig trots att hennes ork säger stop. Hon testar gränser och hon lär sig förstå. De flesta motgångarna hänger på mina axlar. Jag tar avstånd. Jag har varit i denna sitsen många gånger tidigare, jag vänjer mig lätt vid tillvaron, öppnar hela mitt hjärta och på två röda sekunder så är allt bortom räckhåll igen. Jag har svårt att ge, fast jag egentligen vill.