Det blir aldrig som man planerat
2011-12-01 Vi här på västkusten har haft största otur med väder i slutet av november månad, speciellt dessa två senaste veckor. Har inte en enda gång kunna träna på longering eller med töm i paddocken pga spöregn, storm eller fullproppad paddock. Vilket också har lett till att vi inte har kommit särskilt långt i utbildningen. Men istället har vi fokuserat på att lära känna varandra, i hagen, leda till och från och myst massvis i boxen.
Under dessa ( snart ) två veckor har vi inte riktigt kommit dit jag velat.. men som sagt pga olika anledningar men en bit på vägen har vi absolut kommit.
Numera kommer hon till mig i hagen, är inte alls lika svår att ta in och ut då hon inte är lika rädd för linorna.
Lyfter snällt på båda framhovarna, påbörjat med bakhovarna.
Är okej med berörning av hela kroppen. När hon kom fick jag knappt röra henne uppe vid korset då hon ryckte till.
Har täcke på sig varje dag utan några som helst problem, även detta hade hon aldrig haft tidigare.
Är okej med att ha bett i munnen och gått promenader med tränset på.
Lyder bra när vi promenerar, stannar när jag stannar, svänger, backar osv.
Jag har verkligen haft tur med tempramentet på denna hästen. Hon är otroligt känslig, men väldigt lugn och framförallt SNÄLL, står gärna och pussar mig i ansiktet. Kommer nog bli en bra ridponny.
Tillfällig namnskylt..
Trackback