Helt ärligt så är det få ryttare som har en snygg och korrekt sits över hinder. Jag vet att vi la många hopplektioner på ridskolan enbart på att öva på sitsen, då den är väldigt viktig, hur du sitter på hästen, påverkar hästen, vilket påverkar er ridning. 

 

Själv sitter jag inte precis magiskt över hindret, dels för att jag i princip aldrig hoppar, och sen är jag lite höjdrädd så min fokus ligger helt fel när jag kommer an ett hinder, aboslut någonting att träna på.

 

Jag tycker att det är viktigt att träna upp sin sits på en trygg och säker häst där du kan lämna hoppandet och allt runt om i hästens hinder och fokusera på dig själv först och främst.

Det är någonting jag tycker är mycket viktigare än att skynda upp i klasser eller höjdhoppa med sina hästar, en bra tränare som hjälper dig att hitta rätt balans över hindret innan du höjer upp höjden.

 

Det finns två bloggare som jag tycker har en bra och stadig sits i hoppningen, denna och denna tjejen. 

 

Jag är sååå nyfiken på hur Secret kommer att se ut som fullvuxen. Hur stor han kommer bli osv. Jag hoppas verkligen att han kommer passa mina önskemål rent fysiskt i framtiden, då jag gärna vill använda honom inom dressyren. Men skulle det inte bli så att han har rätta fysiken för dressyr så kanske vi utnyttjar situationen och utbildar honom inom western ( en liten dröm jag haft ett tag.. höhö ) och prövar på något helt nytt. Framtiden får helt enkelt utvisa vad det blir av min lilleman. En som är säker är iallafall att han har ett fantastiskt huvud och kommer vara en perfekt kompis till mig i framtiden, han är Noreens motsats då han är orädd, lite smådum och alltid glad, haha. Världens snällaste hingst är han också. 

 

Alla hästar är olika, det vet vi redan. Noreen är väldigt skarp i huvudet, men också väldigt nervig, stressig och het. Hon rids alltid väldigt avslappnat och lugnt, för att få henne mjuk i kroppen, en spänd häst blir av naturlig skäl väldigt spänd i kroppen och det blir såklart svårt för dom att utföra vissa rörelser och orsakar obehag för hästen. 

Jag gör allt i min makt för att ge henne bästa förutsättningar för att kunna utföra de uppgifter jag ger henne på bästa sätt, mer än så kan jag inte göra. 

 

Ofta kan man se ponnier på hopptävlingar med en stor underhals, steppar i varje steg och varken kan eller lärt sig gå i korrekt form under ryttare, jag tror att Noreen lätt kunnat bli en sånn ponny, och har tendenser till att bli sånn när vi hamnar ur balans eller när hon spänner sig och ibland är det väldigt frustrerande att inte kunna "nå" henne, då hon liksom stänger av omgivningen och bara springer. Jag ogillar att ta hästen i munnen, men när hästen inte lyssnar på annat vis så måste man få stopp, och då gör jag förhållningar tills hon lyssnar och lugnar ner sig. 

Detta gäller även i markträningen, Noreen ska helst gå med nosen så nära backen hon bara kan och samtidigt ställa lite inåt med nosen och ha ett jämnttempo, vilket hon gör, när hon slappnar av och känner sig nöjd. Men hon är långt ifrån lätt att jobba med och kan ibland flyga i luften för mina röresler eller kommandon. 

 

Jag försöker att varje dag jobba henne så avslappnat som möjligt, just för att hon är såpass svår i huvudet, att få henne med mig är första steget i vår utveckling. Jag kan varken rida ut, trimma eller försöka mig på att hoppa ifall hon inte är närvarande och lugn. En häst som lätt stressar upp sig och blir sådär springig och okontaktbar är svår att jobba med, men det är fantastiskt när hon väl lyssnar och jobbar MED mig, när hon visar engagemang och vill vara mig tilllags. Underbart.

 

Noreen är en svår ponny, svåraste ponnyn jag någonsin haft chansen att jobba med just för att hon är såpass rädd och skarp på en och samma gång, det krävs mycket av mig som ryttare och jag tror att hon väldigt lätt kan förstöras ifall hon rids eller tränas fel eller slarvigt.

 

Släppte i alla hästar och fodrade, sen mockade jag, sopade och krattade utanför stallet och gjorde det snyggt. Sen fixade jag mat + vatten. Sen tog jag ut Noreen i paddocken, longerlina, grimma och longerspö var allt vi hade med oss idag, fanns ingen ork att fixa i ordning henne.. hehe. 

 

Hon var helt galen i början, bockade bara och sparkade hejvilt. Men fick henne lugn, mycket böjning, backa, flytta osv. Hela tiden hålla henne sysselsatt och sen när jag bad om halt så skulle hon stå stilla vid mig, då fick hon beröm och godis, gick in lite tillslut ( hon steppar gärna omkring mig när vi stannar och ska ta några andetag ). 

 

Sen fick vi även igenom en bra trav på volten, mjukt, följsamt och kunde lyssna på både ökning och minskning utan att få rådamp. 

Vi tog några pauser, skritt/trav, flytta för sidan, böja igenom osv. Är noga med att inte låta henne gå på volten varv efter varv och tråka ut sig utan att hela tiden byta varv, övning och variera mig. 

 

När hon var fin började det komma några transporter till gården och helt plötsligt stod där flertal ponnier, vilket såklart var sååå läskigt. Men vi fortsatte tills vi var klara och sen när vi skulle gå upp mot stallet igen kom det en ponny travandes emot henne, vilket jag trodde skulle få henne att skita på sig av rädsla, MEN med svansen i vädret så svävade hon fram i någon arab-trav och blåste upp sig, hahaha skruttan. När jag släppte henne i hagen så fick hon rådamp och bockade, galopperade runt och visade upp sig. Bra träning med andra hästar som kommer på besök, hon behöver få lite mer miljöträning i samband med andra ekipage. Bra att börja på hemmaplan, hon lugnade dock inte ner sig förrän dom red ner mot stranden, först då kunde hon gå till sitt hö och börja äta.. gosan. 

 

Okej, lyser om min frånvaro här märker jag. I torsdags red jag i paddocken tillsammans med småtjejerna och deras ponnier, dom red över bommar vilket gjorde Noreen panikslagen och nervös.. haha. När dom galopperade upp bakom henne fick hon några frispel men det är jättenyttigt för henne att lära sig ridas i andras sällskap, så istället sura över att det inte gick bra så får jag ta lärdom av det, det var nyttigt helt enkelt. Igår fick hon vila så idag blir det ridning. När jag släppte ut henne imorse så drog hon några ordentliga bocksprång ute i hagen, haha. Tror jag kommer sitta på en PIGG tjej idag, hihi.

 

Jag blir såklart helt till mig när jag ser att Noreen börjar tunna ut lite, vilket hon förmodligen inte gjort, men nu när hon fäller så ser hon tunnare ut än i jämförelse med när hon hade tjock vinterpäls. Sedan tar det mycket på dom under fällningsperioden, det var två månader sedan bebis åkte så hon har ju inte återhämtat sig helt heller, det tar TID att få upp ett sto i hull efter att dom haft föl, speciellt om dom magrar ut så ordentligt som hon gjorde under di-tiden. 

 

Hon får dubbelt i hö och har även börjat få lite kraft nu igen när jag rider henne lite hårdare. Förhoppningvis så blir det bättre när gräset börjar växa, men förmycket hö på kvällen äter hon inte upp och i hagen så blåser det mesta bort när man ger det ( ger i en stor tunna, men det hjälper inte ett skvatt, hälften ligger ändå helt utspritt runt hagen )

 

Vi ska kolla masken nu när det börjar bli dags att släppa ut dom i sommarhagarna ( i början av maj ), men det klart att man blir nojig. Min tränare tyckte att hon tagit sig, men när man står och stirrar sig blind på henne varje dag så är det klart att man blir lite nojjig. 

 

Det har varit en lång vinter med ett kallblodsföl som diat och tagit i princip all mat ifrån henne hela vintern och halva våren, så det klart att hon behöver tid att återhämta sig.

 

Sen får jag väldigt jobbiga kommentarer dagligen ( inte i bloggen ) om hennes tull och hennes päls ( som blänker fint, men ändå tyckts det finnas andra åsikter om den saken ) vilket såklart är påfrestande och tär. Jag gör mitt bästa och har folk i min omgivning som jag litar på och där jag söker stöd och råd.

 

Idag var Noreen inte på humör för någonting alls, började med att jag inte gav henne hö innan jag skulle rida ( hon brukar få det när jag rider på eftermiddagen ) så hon var sur när jag plockade in henne, borstade och gjorde i ordning henne. Ingenting passade. När jag skulle sitta upp så välte hon omkull pallen vilket såklart var sååå farligt, så jag blev irriterad och arg. Hon var skit stark och pigg, drog på som tusan när jag satt upp och var allmänt oförskämd.

 

Så skrittade i ca 20-30 minuter för att få henne lugn och få henne att lyssna, vilket hon gjorde efter ett tag. Sen var hon MYCKET trevligare, behövde bli påmind då och då om vem som bestämmer tempo, men annars gick det bra. Fokus låg idag på galoppen, känner att vi fått ett bra flyt i traven och behöver få upp bättre konditon, så både ökad och minskad galopp tränades det på, och hon skötte uppgiften bra, när hon blev trött så tog vi en skrittpaus innan vi jobbade på igen, det regnade och blåste när vi red så hon var lite spänd, men tycker ändå att hon blev ordentligt fin i slutet.

 

Såg när jag plockade av skydden att hon fått ett litet sår vid kotan, ifall det är skav ifrån bootsen ( konstigt isf då hon haft dom i över ett år utan problem ) eller om hon trampat sig i hagen vet jag inte riktigt, men tvättade av henne, hon var inte varm eller öm, haltade ingenting, så hon får kolla det ikväll och imorgon, men tror inte att det är några större problem, mest ytligt.

 

Idag red jag igenom Noreen ORDENTLIGT. Skrittade fram henne utomhus, red en sväng i samhället och vi slapp möten ifrån några bilar, vilket var skönt. Sen skrittade vi ca 20 minuter i paddocken, både på volt och rakt spår, fokus på böj och ställning, när det blev jobbigt blev hon springig och stark, så var noga med att inte låta henne springa ifrån arbetet, bestämde mig för att hon inte fick springa ifrån mig vilket gjorde att förhållningarna gick igenom bättre idag. 

 

När hon var mjuk, lugn och redo så fick hon trava och behövde inte "börja om" utan hon travade på BRA och var inte alls sådär springig och jobbig i traven, men när det blev jobbigt så blev hon såklart lite stark, så fick påminna henne men i det stora hela så var jag nöjd. Mycket övergångar och även lite galoppfattningar, allting gick igenom bra tillslut. Red inte särskilt länge utan hon fick avsluta när hon gjorde vad jag bad henne om. Skrittade av förhand ute som avslut.

 

Det kändes mycket bättre idag, som om jag fått igenom något jag kämpat med i några dagar vilket absolut var en seger, hon kändes välriden och fin att sitta på.

 

Idag var Noreen bättre. Mycket bättre rättare sagt, när jag får henne mjuk, följsam och lös/lätt framtill så kan vi börja jobba ordentligt på de riktiga problemen, istället för att bråka om tempot. Hon blir lätt stark när jag ställer om ifrån höger till vänster och tvärtom, "passar på" att dra iväg när hon blir rakställd, så jobbade på en åttvolt istället för att det skulle bli mycket omställningar och jag tycker nog att vi fick igenom det ordentligt. Jobbade även på övergångar, då hon lätt sticker iväg och kör upp huvudet när jag ber om trav och vill inte riktigt lyssna när jag ber om skritt. Så vi jobbade på en volt med övergångarna skritt/trav/skritt/trav, vi fick igenom en del, hon lyssnade tillslut men där finns mycket jobb kvar. 

I galoppen ville hon helst bara dra iväg, och när hon inte fick öka utan tvingades jobba på volten så blev hon rädd för ALLT runtomrking.. haha, men låtsas mest som ingenting och fortsätter, och då släpper hon till. 

 

Idag red jag även utan nosgrimma vilket fungerade bra, vill kunna rida utan den i framtiden så lika bra att testa, och det gick som sagt bra. Imorgon ska vi nog rida ut en sväng, beroende på om det är aktiviteter nere på stranden, vill inte att hon ska utsättas för något obehagligt eller läskigt i onödan såsom motorcrosser eller vindsurfare. 

 

Jag avskyr bloggar där allting är solsken och rosa moln. Där man inte vågar visa sina fel och brister och utan allting är perfekt och felfritt, det känns påklistrat och orealistiskt, och enligt mig inte speciellt intressant att följa. jag har exempelvis aldrig varit rädd för att visa mina dåliga sidor, våra svackor och när vi haft down-perioder, varken med Noreen eller Rosalita. Jag menar, livet är inte perfekt, ingen är perfekt. Jag är definitvt inte perfekt och har inte perfekta och felfria hästar. 

 

Men vi utvecklas, vi lär oss av våra misstag och vi blir bättre, en erfarenhet rikare och starkare. Det är SÅ man växer, det är SÅ man tar sig ifrån A till B. 

Noreen är mitt första inridningsprojekt, det är klart att det inte går som en dans på rosor, det är klart att jag tvivlar på mig själv och ifrågasätter min förmåga att klara av det. Hon är inte bara ung och grön, hon är en tuff häst rent psykiskt och svår att jobba med. Vissa dagar vill jag kasta in handduken och andra dagar svärar jag på moln av lycka. Och det är de dagarna som jag kommer segrande hem som motiverar mig, som får mig att kämpa vidare och vilja utvecklas som ryttare. 

 

Igår var Noreen något stel och stark, var noga med att inte låta henne hänga sig i handen, då hon blir stark då, utan istället ta och ge och inte låta henne få fäste. Vilket fungerade bra. Hon var lite ofokuserad eftersom att mamma stod vid staketet ( mamma = godis.. hahahaha ), men tycker att jag fick henne avslappnad emellanåt, red även mellan hinder och bommar var framme, vilket var bra, då hon spände sig rejält och fick träna på att slappna av även ifall det är lite läskigt. Tycker att hon var lite irriterad vid galoppfattningen, men i slutet fick hon gasa på riktigt ordentligt längs fyrkanten vilket var sååå kul, haha. Idag funderar jag på att fortsätta där vi var igår. Var noga med att hon skulle stå stilla vid uppsittningen samt få godis vid halterna för att förstärka berömmet. Det gick bra, även vid sadlingen stod hon helt stilla och tiggde godis, haha gosan. 

 

Jag behöver räta på mig rätt ordentligt när jag rider lätt, blir väldigt framåtlutad och hamnar i helt fel position.. så där får jag några minuspoäng.

 

När man rider in en häst så fokuserar man MYCKET på grunderna i början. Exempelvis stilla vid uppsittning, halter, lägga på sadeln lugnt osv osv. Men med tiden är det lätt att man tappar sig och accepterar saker man tidigare aldrig gjort. Exempelvis har Noreen börjat "gå iväg" när jag sitter upp, eller börjar gå innan jag satt mig till rätta, tidigare har jag aldrig accepterat detta, börjat om och stå där i 40 minuter om jag så måste för att få henne stilla. Men har istället tänkt "ääh tar det nästa gång", och JAAA jag är sjukt lat av mig och det är så så sååå fel. Istället kommer jag spendera morgondagen med att "börja om" lite i min grundhantering av Noreen. Vill hon gå iväg när jag sitter upp, då får hon gå runt mig och jag kommer istället mana på henne när hon vill stanna för att få henne att förstå att det är mycket trevligare att stå stilla bredvid mig än att behöva gå runt mig i en cirkel. Kommer även använda mig av godis, så att det blir roligt att matte kommer upp på ryggen igen ( det ÄR roligt med ridning och fullfart, men uppsittningen är alltid lika långtråkig och tar sån tid för matte att fixa med allt.. såklart! ). Kommer även börja använda mig av pellets vid halter, då hon för ett litet tag sedan börja total ignorera mig när jag ber om halt, har till och med behövt rida emot staketet för att få henne att stanna, vilket jag såklart inte vill behöva, lite fel i kommunikationen helt enkelt, men för att få henne att förstå mig bättre så kommer jag använda mig av mycket beröm när hon gör vad jag ber henne om, det är klart att min tjej ska bli behandlad som en riktig liten prinsessa.

 

Noreen är väldigt reglerbar i formen, dvs hon kan söka sig djupt, vara lång och låg samtidigt som hon kan plockas upp i en något högre form. Hon är ännu under uppbyggnad ( haha det lät lite kul ) så hon kan inte bära sig ordentligt i en högre form, men är på god väg. Jag tränar henne mestadels lång och låg när jag jobbar med henne i paddocken, där är hon avslappnad och böjbar, arbetar igenom hela kroppen och har all fokus på mig. 

 

Med Noreen har jag aldrig använt mig av martingal, gummiband, inspänningstygel eller liknande hjälpmedel, av den enkla anledningen att jag inte vill ha en onaturlig krökning i nacken. Jag vill inte tvinga ihop min häst i en träningsform hon inte är redo för rent kroppsligt som enbart hon tar skada av. Jag har absolut använt mig av inspänningstyglar vid longering på välutbildade hästar, hästar som ej varken rids eller tränas på samma sätt som Noreen gör. 

 

Sen är det viktigt att kunna utvecklas, jag har tidigare använt mig av hjälptyglar, men kommer förmodligen aldrig göra det i framtiden. Jag vill ha en häst som själv kan komma med förslag och idéer, pröva sig fram och växa som individ. Det skapar en kreativ och glad häst som tar sig an arbetsuppgifterna med stolthet och glädje.

 

Diskuterade något intressant med en vän häromdagen. Hon frågade nämligen mig ifall jag hade (ifall jag vet vad jag vet idag) velat ha kvar Xtra i mitt liv eller ifall jag väljer hur jag har det nu, dvs Noreen och Secret.

Och jag väljer Noreen alla gånger om. Jag älskade Xtra, han spelade en stor roll i mitt liv under en period då jag inte mådde särskilt bra och var en trygghet för mig. Han var världens raraste och snällaste häst, en riktig vän som var så lätt att älska. Noreen inte sånn. Hon är skygg, rädd och nervig. Hon blir spänd och skrämd väldigt lätt och litar inte på människor. Hon är inte lätt att älska, men jag älskar henne för allt vad hon är. Hon är mer peronlighet än jag någonsin varit med om hos ett djur, och därför älskar jag varje dag med henne. 

 

Jag behövde Xtra då och Noreen behöver mig nu. Så ser jag på det hela. Jag behövde en trygg plats i mitt liv under den tiden och Noreen behöver en trygghet i sitt liv. Jag fick chansen att älska ovillkorligt och det gav mig vad jag behöver för att ge Noreen en trygg plats och en egen trygghet i livet. 

 

Japp, så beskriver jag mig själv idag. Mockade och fixade mat + vatten och när jag var klar så var jag helt slut i kroppen, det kändes helt enkelt att det var fredag. Ponnyn fick sig en promenad förhand och gick spänd och uppblåst hela vägen, försökte få henne fokuserad på mig genom att göra halvhalter med grimskaftet men hon hittade alltid något som var läskigt/spännande att fokusera på istället. Hon frustade även konstant igenom hela promenaden, haha, gullunge. Sen fick hon lov att komma ut i hagen igen, och en annan hästägare fick lov att ta in henne för dagen.

 

När jag kom ner till stallet så bockade och stegrade hon sig, hoppade runt och busade för att sen trava fram till staketet och ställa sig i uppförsbacke för att ge mig väärldens gnägg, haha. Underbara häst, hon är så otroligt personlig.

 

Jag skulle vilja ha ett lösdriftstall till mina hästar i framtiden. En stor ligghall, kopplad till en avdelning med sadelkammare, solspilta och foderlada. Fri tillgång till hö inne i ligghallen och en stor kupperad hage med ordentliga trästaket. En stor sommarhage med en mindre lösdrift/vindskydd för regninga dagar. En stor sandpaddock, tillgång till skog och mark, en galoppbana som rör sig runt hela gården. 

 

Japp, där har vi mitt drömboende för hästarna.

 

Igår skrittade jag ut en runda barbacka på lilla Noreen, hon hade stått utan täcke på sig hela dagen i hagen så hon var sååå skiten och hårig.. hahaha!

Skrittade ner mot havet, det körde en motorcross nere på stranden som dånade som FAN, som tur är så höll hon sig lugn och reagerade knappt på ljudet, vilket var skönt. Travade sedan och skrittade lite längre, mysigt. Det var ca 15 grader, duggregn och klockan var 18.00, underbart! Idag ska vi försöka oss på ett seriösare ridpass i paddocken.

 

Red ner till stranden som planerat, påvägen ner så passerades vi nordisarnas tidigare hage ( nu står dom i sin sommarhage ) och där ska Noreen såklaart stanna, blåsa upp sig och lyfta på svansen och börja skvätta.. dessa jävla ston!

 

Väl nere på stranden var hon helt tokig, omöjlig att få lugn, dessutom blåste det storm, det var inte särskilt kallt utan kunde rida i bara tjocktröjan, men det blåste och dessutom var det en annan häst på stranden som höll på och krångla, så hon blev lite nervös över det, travade lite och sen red vi tillbaka till stallet istället, travade på grusvägen hela vägen hem, sen skrittade jag henne lugn i paddocken, travade och galopperade, sen kom Buster och Trampe som varit ute i skogen och ridit, och då blev hon HELT tokig, slängde med huvudet varje gång jag tog i henne och gick i sidleds mot stallet, skit jobbig verkligen. Så fick "börja om" och lugna henne i skritten, när hon lyssnade och var lugn så avslutade vi, ett fuxsto som brunstar och fäller är inte precis lättaste att ha och göra med.. ibland får man välja sina strider helt enkelt. Skrittade av runt vinterhagarna iallafall och sen fick hon gå ut i hagen en stund igen. 

 

Egentligen hade jag behövt trimma dressyr på min lilla dampponny som är helt galet taggad för tillfället, men hon förtjänar en uteritt så det blir ner till havet, ska försöka jobba henne ordentligt där nere för en gångsskull och hoppas att det inte är några vindsurfare där idag. Hon lär vara lite mör i kroppen efter gårdagens pass men om jag känner min ponny rätt så är hon lika toppad och tokig för det, haha.