Älskar dig hjärtat.

För att spinna vidare på inlägget jag skrev igår så vet jag också hur det är att ha någon annans häst i mitt ansvar. I vissa fall är det helt omöjligt att vara hästägaren till lags och alla vill ha sina hästar skötta på helt olika vis. Jag har alltid respekterat den som ägare hästen, alltid försökt följa alla de önskemål som ägaren kommit med och oftast skött mig helt efter det, men det är inte alltid lätt som nybörjare att sköta sig fläckfritt, tro mig. 

 

Det kan vara allt ifrån att få skäll för att jag gjort en fläta i pannluggen eller att jag rider ut för mycket, ALLA hästägare har olika synsätt och det har jag som sagt alltid respekterat, men jag vet hur lätt det är att göra små misstag som ägaren lätt tolkar som slarv eller tecken på respektlöshet. 

 

Jag har all respekt till alla hästägare vars ponnier jag fått chansen att ta hand om och rida, jag har behandlat dom alla som mina egna och gett dom all min kärlek. Jag har alltid uppskattat att jag haft deras förtroende och fått hjälpa till med deras hästar, det vill jag verkligen understryka. 

 

Den senaste hästen jag hade i mitt ansvar var R, jag hade lite mer skinn på näsan när jag tog mig ann henne och la upp regler med ägaren, vilket är otroligt viktigt. Hennes ridning och skötsel skulle ske på mina villkor, annars ville jag inte ta del i det, och mina önskemål respekterades och följdes lika väl som ägarens. Att ägare och ryttare kommer överräns är A och O i detta läget. 

 

Jag är en typisk bloggläsare, läser de flesta storbloggarna inom hästvärlden och ingen kan väl ha undgått det härliga bråket som utbrutit nyligen? Tänker inte kommentera det, men jag kan verkligen relatera till den ena parten. Hade jag haft min häst utlånad och den inte sköttes enligt mina önskemål hade jag genast plockat hem den. Dels handlar det förmodligen om ett kontrollbehov vissa människor har ( jag har ett enormt kontrollbehov ), allt måste skötas rätt, annars får man ångest. Jag mår till exempel fruktansvärt dåligt ifall jag kommer på mitt i natten att jag glömde skura rent foderhinkarna innan jag fyllde på nytt, eller att jag inte borstade av benskydden innan jag la in dom i skåpet. Tycker någon i min omgivning att det är småsaker så tycker jag att den personen är slarvig, det behöver personen inte vara, det är bara min första reaktion. 

 

Vissa sköter sina hästar väldigt pedantiskt medan andra inte har det behovet, och det blir klart lätt en konflikt. Tror inte att en fodervärd/medryttare till någon av mina hästar hade haft det särskilt lätt ifall jag skulle påpeka minsta detalj, för tro mig, det hade jag gjort. 

 

Jag tror att det handlar mycket om att man har ett behov som ägare till sin häst att veta att den som rider och sköter hästen tar det hela på stort allvar och lägger lika mycket tid och kärlek som man själv gör. Alla behandlar inte sina hästar som porslinshästar men vi som gör det, vi gör ju det av den enkla anledningen att vi älslar våra hästar och vill att dom alltid ska vara älskade och trygga, var dom än är. 

 

Denna eviga fällningsperiod lär väl aldrig ha ett slut. Hade det varit vårväder ute med 15 plusgrader och vindstilla så hade Noreen utan problem kunnat gå utan täcke hela dagarna, men självklart är det typiskt Aprilväder med regn, blåst och kyla.. *suck*. Noreen fäller mer detta året än förra, när jag hade ridit idag så hade det samlats värsta hårbollen under schabraket, och hon vart super irriterad när jag borstade av henne, stackaren! 

 

Just nu under fällningen är det bara en av mina borstar hon tycker om att bli borstad med, en supermjuk handgjord. Problemet är bara att den inte dammar av henne särskilt bra och oftast får jag inte bort allt håret, hon blir ruskigt sur ( typiskt sto-sur ) om jag använder ryktsten eller piggborste, det klart att huden är extra känslig just nu. 

Hon får tillskott av b-vitamin och borstar varje dag av täcket invändigt. Annars vet jag inte direkt vad man kan göra, någon som har några tips?

 

 

Nästa år blir det helrakning, om jag så måste ge henne lugnande så ska hästen klippas.

 

 

Hur ser ni på det här med att ha benskydd i hagen? När Noreen släpps ihop med nya hästar har hon alltid skydd på alla benen + boots på framhovarna, annars brukar hon få vara utan, hon är ingen häst som busar massvis i hagen eller sparkar och har sig, utan brukar vara ganska lugn. 

 

 

Däremot har hon alltid skydd när hon rids/longeras. Just av den anledningen att hon kan hoppa till/bli rädd för något och på så sätt råka trampa sig eller råka få till en spark. 

 

Jag vet att alla inte är särskilt noga med att skydda sina hästars ben, trots att Noreen går helt barfota så skulle jag aldrig rida henne utan skydd ( under inridningen reds hon utan skydd då hon inte vants vid dom ännu ), jag är väldigt rädd om min häst, trots att hon inte är värd en massa pengar eller gjord av porslin så är hon min ögonsten och skulle fullkomligt gå sönder ifall något skulle hända henne, därför tar jag alltid det säkra före det osäkra.

 

idag var det fullt med bommar och hinder i paddocken så Noreen var superspänd. När jag satte upp så flög hon iväg och jag var såååå nära på att dra i backen, haha. Men sen fick jag lugnat ner henne men hon var väldigt spänd och hög i formen. Jobbade henne lääänge i skritten för att få henne lugn, och när hon var trevlig där fick hon trava på en liten volt, böjd och ställd. Hon var väldigt jobbig i handen, grymt stark och spänd, så mycket övergångar, trav och skritt och bytte varv på volten väldigt ofta för att få henne att tänka på annat. 

 

Tillslut slappnade hon av och kunde jobba henne i lägre form, vill inte ha henne hög form då hon inte har styrkan att gå ärligt där. Red även henne över cavalettibommar för första gången vilket var sååå läskigt såklart, men hon gjorde även det avslappnat efter några gånger, hon blir springig som satan när hon gått på bommar och stark utav bara helvete.. haha. Hon fick även skutta några gånger över ett halvt kryss. 

 

Sen red jag henne väääldigt lång och låg ett tag på en större volt, superfin var hon verkligen och kunde styra helt med kroppen och behövde bara påminna henne ibland att ställa in nosen lite, underbar. Sen fick vi galopperat en del också, bra för kondisen. Några varv på volten i bägge varven och sedan längs spåret när hon hittat en fin takt, hon bröt inte av förrän jag bad henne vilket var bra. Hon fick även tillslut galoppera i valfri form ( lång och låg ) och skötte den uppgiften fint. Nöjd med henne stundvis idag, men vill inte ha henne så spänd som hon var i början. 

 

Skrittade av ca 20 minuter för hand då hon blev lite svettig om halsen och fick upp flåset. 

 

För mig är markträningen väldigt viktigt. Själv sysslar jag med lydandslongering och jobbar henne lös när vi tränar ifrån marken. I lydandslongeringen fäster jag longerlinan i nosgrimman på tränset eller en vanlig grimma ( så att den är fäst som en kapson ), står intill rumpan och "driver" henne framåt. Man kan variera storleken på volten men rekomenderar att hålla hästen i en mindre volt i början, för att kontrollera tempot och formen lättare. Har alltid Noreen låg och ställd och byter varv väldigt ofta. När hon är djup i formen så kan man öka volten lite, men vill ha henne i ett lägre tempo så att hon inte trampar över. Noreen blir lätt hetsig och väldigt stressig, så detta träningssättet håller henne lugn och avslappnad och är en bra kombination till ridningen. Noreen blir lätt spänd i kroppen och behöver sträckas ut och jobbas i en lång och låg form, detta tvingar varken ihop henne eller gör det obekvämt på något sätt, hon får själv pröva sig fram och hitta den bekvämaste formen att jobba i. 

 

Det är även bra rent lydandsmässigt, att jobba nära hästen ifrån marken, det är viktigt att det finns en grund lydand, annars kan det bli lite farligt ifall hästen bockar och busar iväg när man står såpass nära bakdelen. Oavsett ifall Noreen stått länge och är jättepigg och glad så ska hon alltid använda energin och strykan till att arbeta med huvudet, då det är det enda som faktiskt gör henne lugn och harmonsik, att låta hästen "springa av sig" är inget altenativ.

 

 

 

Min explosiva lilla dam som fick vilat igår kom springandes idag i hagen när jag kom med eftermiddagshöet.. hade tänkt låta henne vila då jag hade ganska bråttom, men fick bli lite longering i paddocken i grimman. Mycket fokus på lång och låg form + ställning i nacken och OJ vad jobbigt det blev, haha. Både i traven och skritten så jobbade hon igenom hela kroppen, hon ville explodera lite i början av traven, men höll sig med alla hovar i backen och skötte uppgiften fint, mer fokus på uppgiften och mindre på att försöka busa runt. Tränade ca 30 minuter, och sen var hon helt slut i skallen, tror aldrig hon varit så trött, haha. Vi gick en promenad ner till havet och tillbaka, gick med hängande grimskaft och hon gick med nosen i backen och var superlugn och fin, vilket är väldigt ovanligt för min häst.. haha, hon är väldigt spänd, nervig och blir lätt uppe i varv, så det är supernyttigt för henne att jobbas på detta sätt, då hon blir himla lugn och harmonisk.

 

Någonting jag har svårt för är all denna predikan inom hästvärlden. Vad som är rätt och fel, måsten och förbjudet. Hur vissa människor tar sig rätten att tala om för andra hur dom ska rida och hantera sina hästar. Jag anser mig själv vara öppen för nya förslag, vägar och lösningar, men i grunden hanterar jag mina hästar på det sättet jag själv anser vara bäst, vad som är bäst för mig, mitt samvete och mina hästar. Jag vill aldrig påstå att andra sätt inte fungerar, eller kanske även kan vara bättre, jag repsekterar andras metoder och ger mig inte in i diskutioner om vad som är rätt och fel, och därför vill jag heller aldrig behöva hamna i en situation där mina metoder ifrågasätts utan att jag frågat efter det. 

 

Man talar inte om för föräldrar hur dom bör uppfostra sina barn, och detsamma gäller inom hästhanteringen, enligt min åsikt. Narturligtvis finns det undantag, om exempelvis en häst vanvårdas eller utsätts för grym hästhantering, där har man en skyldighet som åskådare att gå in och ifrågasätta. Men jag har hittills haft turen att inte behöva uppleva det eller sats i den situationen.

 

Den grenen inom hästvärlden som är flitigast på att dela med sig av sina åsikter är NH-folket ( menar inget illa med det, underbart synsätt på hästhantering ), oftast vill dom lägga sig i, predika och ibland trycka ner "oss andra", det finns inga andra lösningar eller metoder än deras som är acceptabla.

 

 

Jag har inget grälbehov när det kommer till diskutioner, ifrågasätts jag så kan jag med lätthet skaka av mig det, le och tacka för visat intresse. Medan andra väldigt snabbt går igång, skapar en debatt med hänvisningar hit och dit, fakta och undersökningar. Enligt vissa är det otroligt viktigt att tala om för världen att hästar går bäst barfota, inte bör ridas mer än tre gånger i veckan och då bettlöst och bomlöst. Istället för att bara acceptera att alla inte delar den åsikten så blir man förbannad, pekar ut alla som gör fel och dumförklarar. Vilket är så tråkigt och sorgligt. Vi alla älskar dessa djuren och gör vårat yttersta för att dom ska må bra, och här i Sverige så mår majoriteten av alla hästar BRA. Det är något att vara stolta över, där bör fokusen ligga.

 

 

Hon har fått träna i fyra dagar på raken nu, så idag blir det vila. Har inte kunnat ge henne vila när hon varit så tragglig, men eftersom att det gav med sig igår under longeringen så kan jag med gott samvete låta allt som vi sysslat med de senaste dagarna sjunka in. Ska passa på att pyssla lite med henne, vill fortsätta med henne man, men igår när jag testade rycka lite så blev hon skitnervig, kan det vara så att hon är ömhårad? Vad fasiken gör man då isf? Någon som har erfarenhet av hästar som är svåra att rycka?

 

Hon ska iallafall bli ordentligt genomborstad, flätad, ryckt och klippt. Det behövs. 

 

Jag är en väldigt vanlig tjej. Inte uppfödd på en hästgård, haft hästintresserade föräldrar eller möjlighet att få satsa på mitt intresse. Jag har alltid, själv, sett till att jag tagit mig framåt i denna sporten, en dyr och tidskrävande sport. Utöver mina ridlektioner en gång i veckan så letade jag ständigt efter sköthästar och medryttarponnyer att rida på helgerna, fått chansen att pröva på många olika ponnyer. Mitt brinnande intresse har utnyttjats av hästägare, och jag har fått ta mycket skit.

 

Efter skolan har jag spenderat timmar nere på ridskolan, borstat min skötponny Piccolo, mockat, sopat, putsat och bara hängt där nere. Även ifall jag inte ridit har jag alltid älskat stallmiljön och gjort vad som helst för att få vara där. Har haft en underbar ridlärare som lät mig rida med på lektioner med min skötponny när han inte gått särskilt mycket och även ifall jag inte haft några som helst förutsättningar i hästvärlden så har jag alltid älskar varje sekund av att få vara nära dessa underbara djur. 

 

När jag fick Xtra på foder så blev mitt liv 10 gånger bättre, att få ha en egen, helt egen ponny att sköta var det bästa jag kunde tänka mig. Älskade verkligen varje dag som hans fodervärd. Jag var så tacksam mot min mamma som lät mig ha honom, betalade och ställde upp. Även ifall hon är hästrädd och hellre sett mig sysselsätta mig med något annat så var hon ett stort stöd. Och när han var tillsalu så kunde jag inte ens med att fråga ifall vi kunde köpa honom, som hon kämpade med allt annat, det gick bara inte. 

 

I ett helt år la jag av med hästarna efter att Xtra åkte, jag har nog aldrig känt mig så tom. Och bara för att få chansen att rida så tog jag mig an Rosalita, en häst som jag tycker jättebra om, men som var fruktansvärd på många sätt. Jag har aldrig varit särskilt rädd av mig, men när en häst kommer i fullfart i hagen, hugger och sparkar, biter efter benen när man rider och visar tydligt att hon mår dåligt, då blir det inte roligt längre.

 

Därför uppskattar jag varje dag som ägare till två fantastiska hästar. Jag är inte född med tillgångar till denna sporten, för mig är det bara en dyr hobby. För mig är det mina husdjur som jag älskar över allt annat och det är en lyx att få stå som ägare till dom. 

Jag gör många uppoffringar varje dag för att kunna ha dom i mitt liv, och varje dag är det värt det. Även ifall jag satt mig själv åt sidan så är jag lycklig över att kunna ha Noreen i min vardag. 

 

Det är nog lätt att ta förgivet, när man alltid haft tillgång till det, precis som allt annat här i livet. Och det finns ingen skam i det, man kan inte varje dag gå runt och ha dåligt samvete för allt man har, det finns ingen glädje i det. Men man bör vara medveten om vad man har. Och det är verkligen jag. Den lilla ridskoleflickan som hängde i stallet alla dagar i veckan, som gjorde allt för att få vara nära dessa underbara djuren, hon är idag ägare till två helt fantastiska små individer som sprider kärlek och glädje varje dag. 

 

 

 

idag stod longering på schemat och precis som jag beskrev i tidigare så la jag STOR fokus på skritten i början, hon ska slappna av och lugna ner sig. Driver jag i början av ett longeringspass så exploderar hon i luften, bockar, hoppar, stegrar och har sig, det går helt enkelt inte. Så vi skrittade runt i ca 20 minuter, både på volt och i sidleds längs staketet. I början när vi gick i sidleds så hade hon jättesvårt för att sätta under bakbenen i bägge varven, trampade inte igenom ordentligt utan hoppade till, sparkade osv. Det tog helt enkelt emot. 

 

Jobbade henne lång och låg, hög och kort, varierade väldigt mycket för att få henne där jag ville ha henne. Sen när hon fick trava så var hon inte lika explosiv, utan redan väldigt trött i huvudet, så hon frustade, skakade på huvudet, smaskade osv. Hon var med andra ord väldigt tillsfred med läget. Vi jobbade likadant i traven, varierade mellan att låta henne gå lång och låg, sträcka ut ryggen och korta upp formen lite. Använder inga hjälptyglar när jag longerar henne, utan allt är "in lärt", dvs med massa beröm och uppmuntran. 

 

Hon jobbade sig väldigt trött i traven, tillslut släpade hon nästan benen bakom sig, så fick driva på lite, vilket hon accepterade och hoppade varken till, försökte busa eller liknande, DÅ är Noreen trött, haha. Skönt att veta att hon arbetat sig trött, och inte bara sprungit runt och tramsat som så många hästar gör när dom longeras. 

 

Avslutade med att låta henne gå i riktigt låg form ( näsan nästintill släpande i backen ), ordentligt avslappnad med andra ord. Sen skrittade vi av. Tog sidleds längs staketet i slutet av passet och hon trampade igenom perfekt med bägge bakbenen, så hon var ordentligt igenom böjd och förhoppningsvis har det släppt lite nu i ryggen.

 

 

Igår var Noreen lika tragglig i höger, det släppte emellanåt, men såfort hon jobbade upp sig ordentligt så flög hon upp med huvudet och började springa, eller taktade och tyckte att det var såå jobbigt, kände på ryggen efteråt, och hon var lite spänd i högersidan, ville inte riktigt flytta in bakbenet där, så idag så ska vi jobba ifrån marken, för att jobba igenom henne ordentligt i sidan och få igenom böjningarna utan att hon kan springa iväg. Hon har haft en lite spänning där tidigare i vintras pga kylan ( förmodligen ), men som lossat, men undertiden hon vilade i några dagar så måste hon ha blivit lite stel igen. 

 

 

 

idag satte jag fram en bom och två små bockar i paddocken. Skrittade först fram henne på volten, kunde idag skritta på långa tyglar, ställd och böjd utan att hon tacktade eller stressade upp sig, vilket ÄR framsteg. Till en början gick hon fint i traven, i båda varven, sen började jag skritta över bommen ( först ville hon inte ens gå nära den, så fick tvinga över henne = vääärldens skutt över.. haha ), men sen gick det bra, hon skrittade fint utan att stressa upp sig. Gjorde samma sak i trav, när hon gick fint utan att stressa så la jag upp bommen på ena sidan, ett halvt kryss med andra ord. Kom i trav, och min duktiga sessa skuttade över fint. Dvs första skuttet för vår del, Noreen är aldrig löshoppad eller liknande, så hon har inga erfarenhet av hinder på något håll.

 

Galopperade på en volt i bägge varven, skrittpausade, travade och jobbade henne lite emellan skutten. Men kom i både trav och galopp på det lilla hindret och hon skötte det fint. 

 

Efter att ha hoppat så blev hon huuur stark och pigg som helst, ville bara springa så när jag styrde in på volten så vägrade hon ta mina förhållningar eller ställa med huvudet, blev skitstark och satte helt emot. Jobbade henne då istället i skritten tills hon var mjuk, men i höger sidan så var hon lika stark i traven igen *suck*. I vänster däremot gick hon fint och snällt, tog alla förhållningarna bra. På rakt spår ville hon inte heller ställa till höger.

 

Detta började hon med i förrgår, så det är ingenting som är fel, hon har väl helt enkelt upptäckt att hon är mycket starkare än mig i sin högersida, och testar sig fram. idag ska hon jobbas 30 minuter i skritt, och sen 20 minuter i trav och galopp med skrittpauser. Hon börjar få upp konditionen och orkar mycket mer nu än vad hon gjort tidigare. Förut har ett varv på volten i galopp varit jobbigt, nu kan hon fint galoppera på i ett jämnt tempo flera varv utan att bryta av.