Igår var Noreen lite trött i huvudet, vi tränade på samma sak, och visst var hon springig och full med energi, men huvudet var inte riktigt med och hon fuskade ganska rejält genom att gå bakom hand och försökte hänga sig i handen. Men försökte bara få upp huvudet samtidigt som jag höll emot så att hon inte rusade iväg, lite av en utmaning faktiskt.

 

Det är himla svårt att få till det med en häst som Noreen, För att då fram huvudet och nosryggen vill man kunna driva, men det går inte att driva på en häst som du måste göra förhållning efter förhållning i nästan 20 minuter för att kunna skritta på en volt.

 

Helt ärligt så tror jag att Noreen hade gjort sig bäst som hopphäst, hon har sjukt mycket energi, är het/pigg vid ridning och väldigt snabb, vändbar och har något kortare steg ( vilket gör att hon inte lämpar sig särskilt för dressyren ).  Själv bryr jag mig inte värst att hon inte har rätta förutsättningar inom dressyr, jag älskar att rida henne och att jobba med henne, men tror att med en mjuk, lugn och duktig ryttare så kan Noreen absolut ut och tävla hoppning i framtiden.

 

När hon känns lydig i alla gångarter, sansat sig något och jag har mer kontroll så ska hon vänjas vid bommar, hinder och hoppas in, återstår att se hur hon tar den utmaningen då jag aldrig sett henne över hinder så har ingen aning om ifall hon har någon vidare teknik, vi har dock "hoppat" över ett par halmbalar utanför stallet för några veckor sedan vilket hon tyckte var fantastiskt roligt, så hon trivs säkert med det är hon fått in rutinen :)

 

Idag kom Carola och vi hade lektion. Förklarade att hon varit lite extra pigg och galen senaste, så vi började med att kontrollera varje steg hon tog, ger man Noreen tygellängd så springer hon bara, så i dagsläget går det inte. Utan en kortare tygel, förhållningar och när hon väl sansat sig och slappnar av så får hon eftergift i någon sekund. Så vi började i skritten med att hålla tillbaka henne, och jävlar vad jag fick kämpa, hon drog och drog och drog, men tillslut lossade det och vi kunde börja ställa henne och böja, vilket gick super. I ca 20 minuter skrittade vi bara på volten, bytte håll efter fem varv och bara jobbade med ställning och tempo.

 

Sen samma sak i traven, kontroll, ställning och avslappning, vi märkte tydligt att hon hade lite svårare att sätta under vänster bakben och men när vi jobbat ett tag så började hon frusta, ruska på öronen och tillslut släppte det lite lätt, vilket var super. En kort galopp fick det bli, men hon orkade knappt komma igång då hon redan var helt slut i kroppen.. haha.

 

Men detta ska vi träna på nu, kontrollera VARJE steg redan när vi sitter upp, ingen eftergift om hon inte slappnar av.

 

När jag släppte ut imorse hade vi en traktor på gården som skottade snö ( vi hade typ snöstorm inatt.. tyyypsikt!! ), så hon var såklart helt jävla crazy och dansade runt som en jag vet inte vad, fick ingen kontakt med henne. Men tog in henne i hagen, stängde och bad henne sedan stå stilla ( föredrar att ha henne i inghägnat innan jag börjar traggla med henne, så att hon inte får panik och sticker ), hon var lite svår att få kontakt med men tillslut så sänkte hon huvudet när jag bad henne och lugnade ner sig betydligt. När jag sedan skulle gå och hämta hö så började hon springa runt som en tok och ville inte alls vara själv. Stod ett tag med henne i hagen och när hon lugnat ner sig betydligt så hämtade jag maten, hon är väldigt närgången när hon blir sådär panikrädd att hon bara kopplar bort allt, och vill gärna att man ska vara med henne. Men jag är jättenöjd att hon inte flydde eller stack, vilket hon hade gjort direkt för ca ett år sedan. Att dessa saker händer i vardagen är bra, hon behöver utsättas för "läskiga" saker, saker som inte kommer skada henne men som hon upplever som farliga, det är de enda sättet att träna bort hennes rädslor.

 

Jag har aldrig stött på en häst som Noreen tidigare. Hon är skygg, rädd och nervig emot i princip alla förutom mig. Hon är väldigt försiktig och har svårt att lita på människor i allmänhet. Samtidigt har hon en väldigt tuff sida, hon har attityd, är kaxig, hård och massvis med humör. 

 

Att hon har svårt att lita på människor syns tydligt när det kommer främmat folk och försöker hälsa på henne, hon backar gärna och går inte fram och nosar på vem som helst, utan håller ett bra avstånd och ser ut att känna sig lite hotad vid andras närhet. Medan hon å andra sidan kan vara väldigt tillgiven emot mig, kelig och försiktig, rar och snäll. Vilket gör att jag har svårt att öva på dessa osäkra sidorna hos henne, då jag sällan ser dom.

 

När vi tränar så kan hon lätt bli väldigt kaxig, hon har mycket humör och är en typisk fuxtjej i sin attityd, men gör i princip alltid vad jag ber henne, med glädje.

 

Hon litar på mig, jag vet det och jag ser det väldigt tydligt hos henne, jag visar stor respekt gentemot henne vilket jag tror hon uppskattar och får därför mycket respekt tillbaka. Hon är väldigt uppmärksam mot mina signaler och är alltid med i allt jag gör, och jag tror att det kan bero på att vi ofta tränar på grunder så som halter, backa, vända osv när vi går ifrån hagen till stallet, stallet till paddocken. Kollar varje dag att jag har henne med mig och att hon är uppmärksam och lydig.

 

Den tiden jag har haft Noreen har nog varit den mest lärorika under hela mitt hästliv, jag har lärt känna en häst på djupet, och fått lära mig mängder om hästens beteende, grunder om hästen som djur och bär idag på kunskaper jag tidigare aldrig ens haft intresse av att veta. Och jag är grymt tacksam över att hon hamnade i mina ägo då jag inte bara lärt mig massivs utan växt som människa under tidens gång. 

 

Hon är en fantastisk häst som jag älskar väldigt mycket och som jag är otroligt tacksam att jag får chansen att vara med varje dag. Hon är definitivt den viktigaste i mitt liv, och henne kommer jag aldrig sälja.

 

Noreen är en väldigt pigg och explosiv häst, vilket man inte tror då hon har väldigt kort steg och är en väldigt liten ponny, men hon är lite som en spratteldocka när hon drar igång, ben överallt som går i 120/h.. haha. När vi skrittar fram så bara taktar hon och steppar fram.. vilket jag hatar. Så istället för att ständigt hålla henne i munnen och behöva säga till henne så brukar jag ställa henne utåt på långsidan och flytta hennes bakdel innåt, på så sätt kan hon steppa på hur mycket hon vill, för det blir bara jobbigt och hon måste tänka, när hon sedan lugnar ner sig får hon gå rakt ställt igen, men på så sätt lär hon sig att ska hon bete sig illa så får hon jobba, och förhoppningsvis är detta bara en fas hon går igenom, mycket på en gång ;)

 

Imorgon har vi träning så får se vad Carola har att säga om henne, det vi tränade på sist sitter inte helt men en liten bit är vi iallafall påvägen.

 

Ninan har varit en liten pina ett tag och vi har inte haft särskilda medgångar, vilket gjort att min motivation till att utvecklats varit lite nere, men idag gick hon som en klocka och jag är sååå nöjd!

Hon kändes mycket starkare i kroppen sedan vilan igår och orkade hålla en hyfsad form hela ridpasset igenom och gick fint i alla gångarter, kände att hon behövde en liten push efter några varv i galoppen, men hon tog mina hjälper och kämpade på trots att det var jobbigt, så jag är nöjd även där.

 

Mamma filmade lite men min allt blev jättefult på min dator, hackigt oså så ska försöka print screena ifrån mobilen sen :)

 

När jag bad Celine ta ut Noreen i söndags så var det hennes pappa som plockade ut hästarna, och fick senare höra att Noreen vägrat låta honom ta henne i boxen och sedan försökt kicka efter honom.. knäppo! Med andra ord beter hon sig precis som emot Robban. Nu vet jag iallafall hur hon beter sig emot män och främmande människor. Vilket är så himla skumt eftersom att hon är världens snällaste häst emot mig. 

 

Eftersom att det mulnade igen så var jag inte alls sugen på uteritt när jag väl var i stallet, istället så red vi en stund i paddocken, Red igenom henne i alla gångarter, men joggade på ett tag i traven för att få henne avslappnad och låg i formen, hon tricklades lite till en början, spände sig och vill inte riktigt, men tillslut kom hon ner i en djupare form och det flöt på bra, hon höll ett jämnt tempo igenom nästan hela ridpasset. Galoppen orkade hon bara något varv i taget, men jag köper det, mer klarar hon inte just nu. 

 

Eftersom att jag är ensam i helgen så skulle jag cyklat imorse och hittar cykeln slängd med ett söndrigt bakdäck.. just my luck! Fick lite snabbt slänga iväg ett sms och be en annan i stallet ta ut Noreen, vilket dom gjorde *tacktacktack!!*, så jävla typiskt att detta ska hända nu.. aja. Ska försöka komma ner på något sätt, himla svårt när man bor en bit därifrån att ta sig, speciellt på helgen när det inte går särskilt mycket bussar. Men får ev gå ner. Ska iallafall rida ut en sväng med henne då solen är framme, det blåser ganska rejält men vi ska nog klara oss.

 

Vi ska försöka få ut en sadelutprovare nu snart för att hitta en sadel som ligger bra på Noreen. I dagsläget har jag lagt en padd under sadeln för att förhindra den från att glida, så den ligger helt still under hela ridpasset, vilket är skitbra, eftersom ni ser på bilden nedan, ifrån i höstas så gled sadeln fram och tryckte på axeln på henne, vilket förhindrade henne från att ta ut sina rörelser ordentligt. 

får inte nog av min bustjej, hur söt är hon inte??

 

Noreen har gått med vintertäcke hela vintern, under de kallaste dagarna gick hon även med ett fleecetäcke under. Så jag har verkligen försökt förhindra vinterpälsen till att bli tjock, men har man en nallebjön till häst så har man..*suck*. Förra året fällde hon gräsligt mycket, dels för att jag plockade av täcket redan i mars ( när secret föddes ) så misstänker att hon satte mer päls då, men hon hade redan satt ganska tät päls när hon kom till mig. I år hoppas jag innerligt att slippa den förbaskade fällningen, det går inte att undvika helt, men det behöver inte vara så grovt som förra året.

 

Nästa år ska jag bannemej klippa henne, i år behövdes det inte, pga vilan men nästa år ska hon klippas oavsett då jag fullkomligt hatar vinterpälsen, usch.

 

Idag var paddocken helt torr. Jag tror inte ni förstår hur mycket jag svurit över detta.. haha. Varenda paddock jag cyklat förbi eller sett här i falkenberg har varit helt torra i säkert en vecka eller två, medan våran varit helt isfylld, en enda stor vattenpöl eller hälften vatten och hälften is. Men idag var den torr, ÖVERALLT! haha, så ja, jag var glad!

 

Jag har ridit i paddocken två dagar i rad och sedan longerat och låtit henne springa löst, så imorgon hade jag tänkt rida ut ifall vädret tillåter, men sedan avsluta lite kort i paddocken, svårt att inte utnyttja den när den finns, man vet aldrig om det blir lite vinter igen.

 

Jag hade gärna sett att jag kunde plocka hem Secret vid tvåårsålder ( dvs om ett år ) för att påbörja insittning, longering, löshoppning osv. Låta honom vila över sommaren och sedan börja rida in honom vintern 2014/2015. Men eftersom att jag inte vet om jag ska studera eller inte så känns det väldigt osäkert, ev att jag lämnar ut Noreen på foder undertiden jag tar hem Secret ( isf tar jag hem honom vintern 2014 istället ) och rider in honom, då jag inte kan ha två hästar hemma, träna och rida dom + studera och jobba.. någonstans måsta man sätta en gräns.

 

Det är ett evigt pussel detta med hästarna, helst av allt vill jag ha en egen gård, tillgång till både stall och lösdrift och ha dom hemma alltid, och kanske ta in medryttare till Noreen under inridningsperioden med Secret.

 

 

 

Läste på Tyras blogg darios.se där hon påstod att det är farligt att rida unghästar, att man kan bli förlamad osv osv. tycker att det är väldigt missledande att skriva sånt när man har såpass många läsare. Såklart ska inte vem som helst hoppa upp och tro att det är en dans på rosor att rida in en häst, för det är det inte. Men när du har en kontakt och en relation med din häst så blir inridningen väldigt odramatisk. En väl förbered häst som får tid på sig blir inte farlig eller galen av att ridas in. Vilket jag tycker är väldigt viktigt att understryka när man disukterar unghästar och inridning.

 

Jag har ridit in min häst själv, utan några tidigare erfarenheter, tränar för en tränare inom AR som hjälpt mig med grunden till markträningen men själva inridningen har jag skött själv och aldrig har det varit farligt eller okontrollerat. 

 

Tycker att man ska sluta se unghästar som galna idioter, för det är ju trots allt ryttaren som rider och tränar den hästens ansvar att se till att hästen tränas och förbereds rätt inför ridning och träning och att man arbetar i ett tempo som passar hästen. Sen finns det såklart undantag, vissa hästar är väldigt svåra att jobba med och andra är ovanligt lätta. 

 

 

 

Behöver inte åka ner för att plocka in Noreen idag heller då söta lilla Celine plockar in henne åt mig, känns bra att ha någon som jag vet kan ta henne när jag inte hinner/kan osv. Jag har en bit till stallet och att sköta alla in/utsläpp varje dag kan vara lite svårt, speciellt när man inte har körkort och måste cykla.

Idag stod longering på schemat då jag trodde att jag skulle ha lite mer kontroll ifrån marken.. yeah right! Ibland undrar jag hur jag tänker, känner jag inte min ponny vid detta laget? Hon är iallafall en tickande bomb för tillfället och idag exploderade hon.. hehe. Det gick inte att jobba alls, vi tränade på det som fungerade, dvs flytta för sidan, form och ställning i skritt, men såfort jag bad henne öka tempot så flög hon iväg i en bockserie, lyckades filma vid ett tillfälle.. hehe. 

När hon gick fint i bägge varven i lugn och avslappnad trav så fick hon tillslut springa löst i paddocken och jävlar vad hon flög runt, inte konstigt att hon inte kunna koncentrera sig med all den överflödiga energin.. hehe. Men tycker att det är viktigt att man börjar med arbete och avslutar med bus, och inte tvärtom.

 

Klockan sex imorse, för exakt ett år sedan fick jag reda på att det stod ett föl i min box. Kom ner till stallet i pyjamas, i full chock och hälsade på Secret för första gången. Det lilla hingstfölet stod redan upp, lite blodig men ögonen var öppna och han kom nyfiket fram och hälsade, ååh! ett sånt fantastiskt minne. Det var då vår resa började.