Ska ringa veterinären i veckan för att boka tid för att plocka bort en vargtand. Visade sig på besiktningen att hon hade en på höger sida men som inte behövdes plockas om hon inte stördes av den. Hon har dock varit lite tafsig i munnen senaste och tar inte riktigt tygeltag på den sidan, så den ska väck. 

 

hahaha, ibland blir jag lite trött på mig själv. Noreen är en väldigt renlig häst, alltid har hon ätit upp allt hö i boxen, bajsar i ett hörn och ligger i mitten av boxen ( och har därför lagt spånet så att bädden ligger i mitten av boxen ), idag var inte allt hö upp ätit, utan det låg några strån här och där, det var lite extra stökigt tyckte jag inte blir alltid super nojig, "har hon varit orolig inatt?", "har hon ont i magen?!", "ÄR HON SJUK?!?" är några tankar som rullar runt i mitt huvud. Att hon är pigg och glad och tuggar på höet ute i hagen som jag precis varit nere och gett henne kopplar jag bort och överanalyserar faktumet att hon lämnat kvar några höstrån i spånet.. Kommer tillslut på mig själv att det kanske är lite barnsligt att stå där och få panik över absolut ingenting och noja sönder över minsta lilla.. Men sånn är jag i princip hela tiden när det gäller mina djur. Förutom att det är irriterande för omgivningen när jag vägrar släppa saker, dessutom är det jobbigt för mig att ta allting såpass personligt att hela min värld kretsar kring det.

 

Men, men. Ninan mådde så bra så! Har ökat hennes högiva lite, så hon är inte lika mattokig som tidigare, utan äter i godan ro och maten varar längre. Nu hoppas vi på en viktökning så jag slipper oroa mig över det också.

 

Så beskriver jag min ponny idag. Vi marktränade i skritt och trav där fokus låg på att hon skulle gå balanserat på kortare lina och träna på att bära upp sig i ett långsammare tempo. Hon gjorde vad jag bad henne, men det var under protest, typ som en tonåring som gör hushållssysslor med som suckar och stönar och ormar sig hela tiden.. haha.

Hon viftade mycket på svansen, visade ordentligt hur hon inte alls ville utföra arbetsuppgifterna.. det är en tuff liten ponny jag har, det har jag alltid vetat, men vissa dagar visar hon sin kaxigare sida, speciellt när det blir lite jobbigt.

 

Imorgon ska vi göra samma sak, fast på lite längre lina och lite godis i fickan som motivation, annars har jag pysslat lite extra med henne, borstat ut hennes orediga svans ( pälsglanset tog slut så fick stå ett tag och reda ut den ) och borstade henne lääänge.

Hon är fortfarande lite för mager för min smak, men hennes päls glänser fint och hon mår bra i övrigt, det kan ta ett tag att få upp hullet ( såklart ), speciellt när hon precis varit digivande.

 

I dagsläget har vi ingen ridbar paddock eller annan mark där det går att rida. Vi har asfalterade vägar runt omkring villorna + en grusväg som går runt gården. Med andra ord är det väldigt begränsat för mig som har en trafikrädd ponny under inridning. 

 

Jag marktränar henne på gårdsplanen där det är grus och hyfsat plant, där sysslar vi med ställning, skänkelvikning osv i skritt. Hon tycker att det är jobbigt, frustar mycket och blir ibland lite sur när det tar emot, men samtidigt märker jag att hon lugnar ner sig när hon fått jobba lite, hon har massvis med extra energi och det är klart att hon behöver få utlopp av det. Jag tror starkt på att inte låta hästen "springa av sig" energin. Det lär in helt fel beteende. Att låta hästen arbeta av sig energin och sedan springa och busa för skojsskull som avslutning ser jag som en mycket bättre metod, då det lär hästen att den inte FÅR busa, skutta och ha sig när vi tränar, vilket jag ogillar.

 

Detta sysslar vi med i dagsläget. Men framåt i tiden skall vi träna mer på grunderna i dressyren, påbörja hoppning samt träna mycket med bommar och styrka, blandat med uterritter, galoppintervaller och markträning för att fortsätta utvecklas där.

 

Var i stallet hyfsat tidigt ( efter morgonutsläppet ) då vi hade en höleverans vid halv elva som kom. Noreen stod otåligt och tittade på när vi bar in höbalar i ladan.. haha. Men det var himla smidigt att få höet levererat, det har vi aldrig fått tidigare ( vi har bytt höleverantör ), dessutom fick vi analysen direkt i handen, så det var supersmidigt.

Mockade, packade påsar och betalade stallhyran. Tränade sedan lite på grusplanen i skritt, hon var lite småsur på mig då jag störde henne mitt i lunchen, men frustade på bra och var duktig.

 

Eftersom att jag hade en kort jobbdag så tog MK och jag bilen till Ätran där min bebis står på lösdrift hos min tränare. Att se honom igen var helt underbart, fick världens rus av lycka och glädje av att se min egen bebis där i hagen, en egen individ. Helt underbart.

Fick pussat på honom, kramat och stod och kliade honom på rumpan medan han kliade mig på benet, hihi. Underara häst vad jag älskar dig!

 

 

Fick även träffa alla min tränares andra hästar, hon har jättefina islänningar + sina snygga hingstar! Åkte därifrån helt hög på lycka.

Tittade även när hon tränade en av sina unghästar en stund och blev lite motiverad till att träna Ninan. Så det gjorde jag när vi kom hem, på grusplanen höll vi till i skritt och hon fick gå kort och lågt, träna på att ge efter för tryck i nacken, gå sidleds ut ifrån volten och på snett spår osv. det var jobbigt, såklart och hon satte sig emot vissa gånger men var duktig tillslut, hon frustade som en tok när hon tränat en stund.. haha.

 

 

Noreen har som jag nämnt tidigare varit helt jävla galet pigg de senaste, såklart, finns ingenstans där jag kan träna henne ordentligt så hon blir inte av med sin energi.

Idag testade jag longera, men hon var mer i luften än på marken, bockade såfort jag bad henne gå framåt, hoppade, studsade och var ÖVERALLT, fick henne lugn vissa stunder och fokus låg på att hon bara skulle skritta runt mig, grundläggande med andra ord. Tillslut hoppade hon så mycket att hon tappade balansen och ramlade omkull.. japp! Knashästen reste sig snabbt och blev helt chockad. Insåg att det inte gick att longera idag utan gick med henne en stund, dels för att se så att hon inte skadade sig men så att hon fick röra sig lite iallafall, kontrollerat ;)

 

Nu BEHÖVER jag ha en ridbar paddock, ska iallafall plocka bort kraften ifrån hennes foderstat, så hon bara får hö och lucern, hon är ju fortfarande inte helt 100 i hullet.

Imorgon ska jag rida henne på grus och träna så gott det går, hon är helt galet pigg och har massvis med energi, inte rättvist att hon ska behöva ha det så.

 

jag är så otroligt tacksam och glad att jag har chansen att släppa Secret på lösdrift. Jag vet att det finns dem som ej har möjlighet att göra det, det beror såklart helt på var man bor i landet, om man bör i stan eller på gård, i norra eller södra, storstad eller liten stad. 

 

Vad jag vet har vi inga lösdrifter här i närheten där dom tar emot åringar, utan Secret bor några mil bort, ute i skogen hos min tränare, där han går tillsammans med två bebisar och några unghästar, har trivs och mår bra :)

 

Noreen kunde inte skritta idag, det var fullkomligt omöjligt, var tvungen att hålla henne HELA tiden i början, vilket jag såklart inte vill göra, men hon lyssnade inte för fem öre, fick göra volter, halter osv hela tiden för att få hennes uppmärksamhet, hon var pigg så in i norden och helt galen av energi. Vi skrittade i ca 30 minuter, sen fick hon trava lite runt hagarna. Vi har ett par halmbalar stående bredvid paddocken som småtjejerna använt som hinder, styrde henne emot det i trav för att se ifall hon vågade gå nära, då tar hon ett rejält skutt över och flyger iväg i bock och ruskar på huvudet, det var tydligen kul att hoppa.. haha, hon fick komma en gång till och klippte det perfekt.

 

Sen fick hon lov att galoppera på grusvägen några vändor innan vi travade av och sen skrittade runt hagarna och paddocken igen. Red ganska länge ( mycket skritt ) men hon blev inte det minsta trött.. så imorgon ska vi nog longera för att få henne att jobba med huvudet lite.

 

Ev ändrade planer för Secrets del, kanske tar hem honom i maj istället och ställer honom på bete i falkenberg, hade varit helt underbart att ha honom nära och bra samtidigt som han inte står vid mamsen, saknar min lilla pojk något otroligt!! ( som förövrigt snart blir ett år gammal, hur kan det vara möjligt?! )

 

Noreen har fått skritta hela veckan och idag när jag slängde ut eftermiddagshöet i hagen till henne så tjöt hon hoppade till, haha, tokfia!

Egentligen går det inte att rida alls förtillfället, fruset, isigt och livsfarligt med andra ord. Men hon fick minsann skrittas lite idag igen. Vi tränade på att flytta sidleds ifrån ryggen, vilket jag vet att hon tycker är jobbigt och hon får jobba lite extra med huvudet vilket hon behöver, haha. Annars skrittade vi bara på så gott vi kunde, där vi kunde. 

 

Vi vill ha en ridbar paddock, men vi får jobba med vad vi har nu. 

 

Att kunna älska någon så kravlöst, ovillkorligt och djupt som jag älskar mina hästar är en lyx jag aldrig vågar ta förgivet. Mitt liv har en historia som jag aldrig talar om, som aldrig syns eller visas på något sätt och jag vill aldrig se ömkan i folks ögon när dom ser på mig, jag vill aldrig vara svag, även ifall jag är det mestadels av tiden.

 

Mina hästar är min trygghet här i livet, dom står med stadiga ben när jag inte orkar och även ifall jag många dagar vill kasta in handduken så håller dom mig vid liv, att ansvara för dom håller mig vid liv.

 

För när jag sitter på hästryggen kan jag koppla bort all smärta, sorg och all min fokus ligger på nuet, jag kan älska varje sekund av mitt liv och jag kan njuta av det. Antar att det är därför folk börjar ta droger, för att koppla bort allt som gör ont, och så känns det gör mig. För när jag andas in hästlukten och begraver ansiktet i Noreens man, då gör det inte ont längre.

 

Det är väldigt svårt att lägga upp en plan på Noreens utbildning och utveckling när det finns så mycket runt omkring som ej går att kontrollera. Hade tänkt köra på ganska intensivt i två veckor, men kondition och styrka, mycket galopp och köra på i ett högt tempo ( för att vara oss alltså. ).

 

Förra veckan var det ganska mycket galopp osv, men denna veckan har vi fått anpassa oss efter vädret, underlaget och faktumet att marken är en enda isbana, det har blivit skrittpass efter skrittpass och vilodagar. Det är jättenyttigt, absolut. Tar mer än gärna några lugna veckor emellanåt men att inte kunna kontrollera eller planera gör att jag ( ett kontrollfreak ) blir lite banans när jag inte vet hur framtiden ser ut. Ska det vara såhär i två veckor? tre? en månad? 

 

Det är jobbigt, påfrestande och svårt att hantera men det är också väldigt bra för mig, att tona ner, finna sig i situationer och ha tålamod.

 

Eftersom att paddocken är en enda isbana, hagarna desamma så finns det ingenstans att rida ordentligt. Istället fick jag skritta runt lite hur som helst på olika underlag, vi passade på att miljöträna och jobba henne i ordentlig skritt där fokus låg på att hon var framme vid handen hela tiden, hon var väldigt stressig och nervös i början, skyggade för allt och var på trotshumör, men efter lite bråk så var hon jätteduktig och gick framåt bra. Hon fick även trava några sträckor på en grusväg och hon gick samlat och fint, stack inte iväg eller blev springig på något vis.

 

Hon fick skritta i ca 40 minuter, på asfalt, grus och gräs och det kändes som ett givande ridpass.

 

Idag fick Noreen skrittat en runda på 30 minuter på varierat underlag, till att börja steppade hon fram och småtravade, så fick jobba på att lugna henne, göra halter osv. Men till slutet var hon lugn, avslappnad och skrittade på i ett jämnt tempo. Just nu är det väldigt isigt överallt då snön håller på att smälta bort så finns inte några direkta ställen att rida på, men lyckades använda fantasin lite och vi passerade mycket läskigt och hon frustrade på bra igenom hela rundan.

 

Igår tränade vi VÄLDIGT mycket på något Noreen helt kopplat bort de senaste veckorna, nämligen halter. Hon trycker gärna emot när jag tar i tygeln och skiter fullständigt i vad jag ber om, det är ju kul att springa fort förstår ni ;).

 

Tränade därför på att göra mycket halter när vi skrittade fram, direkt när hon gjort halt efter en mjuk förhållning fick hon godis, vilket gjorde att hon stannade såfort jag tog i tygeln och la vikten bakåt, tillslut räckte det med att jag enbart la vikten bakåt och gjorde en mjuk mjuk förhållning med handen, duktig! Men såfort vi börjar träna, trava och galoppera så kopplar hon bort det igen, men det är bara att fortsätta på samma sätt, tålamodet testas verkligen men efter några förhållningar så gjorde hon vad jag bad om. Hon har inte styrkan att samla sig i traven men det behöver heller inte vara slängtrav enligt min mening, man kan faktiskt kräva ett lägre tempo utan att behöva gå på en liten volt.

 

Nu har vi dock blivit tillsagda att vi inte får rida på fältet ( woopsi! ), vilket dom dock kunde sagt till mig lite tidigare kan jag tycka, men ibland är det svårt att dela med sig av information, iallafall i vårat stall. Så får helt enkelt vänta tills paddocken är ridbar och det blir skrittturer ett tag framöver, vilket såklart är supernyttigt och viktigt men lite tråkigt att inte kunna variera oss. 

 

Noreen är är lite extra stel i vänster sidan när jag rider, när jag longerar så kan hon böja igenom utan problem i bägge sidorna så funderar lite på ifall det kanske är munnen som spökar till det för henne, ska ev testa rida lite bettlöst och se ifall det fungerar bättre, isåfall är det säkerligen munnen och vi får kalla till vet som får kolla upp det, men det kan också var lite protester ifrån hennes sida då det är jobbigt för henne.

 

Noreen är lika pigg och glad som vanligt, pälsen glänser, hon har vakna ögon, är med och medveten hela tiden och mår förmodligen bättre än någonsin tidigare, hon är alltid hur pigg och glad som helst när vi är ute och rider, vaken på allt omkring sig, frustar, smaskar och har sig, underbara lilla björnunge!

 

Däremot är hon fortfarande lite tunn över ryggen och rumpan, men vi jobbar på det och om någon månad eller två hoppas jag iallafall att vi får se någon skillnad.

 

Känns som om jag bara går i cirklar hela tiden.. Vi har ingen paddock att rida och kan inte rida ut då det är glashalt ute ÖVERALLT. Har bara ett ojämnt fält.. vilket gör att i princip alla ridpass blir desamma, det enda jag kan variera är framskrittningen, idag skrittade vi en runda vi aldrig gått tidigare, vilket gjorde att hon frustade som en noshörning.. haha, men hon är alldeles för söt!

 

Sen joggade vi och galopperade på en stor volt, hon stack en gång men lyckades lugna henne utan att bli arg eller behöva dra henne i munnen, och sen galopperade hon lugnt vidare i fin form, duuuktig tösa!

 

Två andra småtjejer i stallet red samtidigt som mig, och när det gick förbi var det OMÖJLIGT att få henne att fokusera på mig.. haha, det kändes lite överkurs att kräva att hon skulle fortsätta som ingenting, så bad henne bara gå framåt.