Så jävla snygga dessa var ur grand prix kollektionen hos Gina Tricot, vet att jag bloggat om dom tidigare, men västen och jackan är helt galet snygga och klassiska. Hade mer än gärna välkomnat dom i samlingen.

 

Har aldrig haft större problem med min sits under mina år på häsryggen, alltid känt mig väldigt bekväm med mig själv och min sits. Inte för att den varit perfekt eller felfri utan jag har alltid utvecklats till det bättre och varit öppen mot kritik.

Idag däremot känner jag mig fruktansvärt obekväm, jag känner mig klumpig och fokuserar på fel saker hela tiden, och ju mer jag krånglar, desto värre blir det.

När Noreen är mer riden kommer jag rida MYCKET utan stigbyglar och barbacka, vilket jag alltid gjort tidigare. 7 av 10 av mina ridlektioner på ridskolan red jag barbacka då Piccolo hade skavsår av sadeln och Xtra red jag barbacka i princip varje gång kameran inte var framme. 

 

Någon annan som har några tips på hur man kan förbättra sin sits, utan att krångla till det förmycket?

 

Idag körde vi gammal hederlig longering och konditionsträning. Mycket jogging, några korta galopper och skrittpauser, Noreen tyckte att det blev jobbigt och kaxade sig lite men gick fint ganska fort efteråt, hon är bra envis när hon sätter den sidan till och vill hon inte så vill hon inte, men oftast räcker det med att jag är lite bestämd och ryter till så skäper hon sig. Avslutade med lite sidrörelser i båda varven och lät henne jogga på mindre volt för att träna upp lite styrka. tycker att hon skötte sig fint i helhet, nyttigt. 

 

I dagsläget longerar jag med grimma och longerlina, att tvinga ihop henne i en form hon varken har styrka eller balans att gå i i dagsläget känns bara helt fel enligt mitt tycke, hon får massvis med beröm när hon tippar in nosen och stundvis orkar hon gå i det läget, men med mycket mer träning tror jag att vi kan få fram en fin och bärig form i longeringen där varken inspänningar eller hjälptyglar behövs, ej framtvingat eller onaturligt. Sen vill jag inte påstå att det är fel att longera med inspänningstyglar, är oftast väldigt bra exempelvis när man tränar en äldre häst som har styrka i ridningen men lätt bli nonchalant vid markträning, då kan en hjälptygel vara bra för påminning. Vill inte utesluta det med andra ord.

 

Jag tycker att det är ganska logiskt att låta hästen få sträcka ut på längre tyglar mellan ridövningarna och låta hästen gå i en längre och lägre form. Brukar alltid påbörja och avsluta alla pass på långtygel samt ta några pauser i mitten.

 

Nu är jag ingen alltid-rida-hästen-på-lång-tygel person, iallafall inte i dagsläget, någon dag kanske jag känner att det är så jag vill rida mina hästar, och då är det okej, men det är också okej att säga nej. 

 

Blivit mycket Noreen nu i bloggen, därför får ni en lite bomb av Secret-bilder. Saknar honom så att det gör ont i mig.. älskade bebis.

 

Gjort lite ändringar i designen, kändes inte riktigt som JAG med grönt, så rosa fick det bli. Headern är endast tillfällig, vill gärna ha lite nya och finare bilder på hästarna, men kameran är på lagning så får se ifall jag hittar några i arkivet att ha sålänge. :)

 

Jag tycker att det är väldigt viktigt att få ha sin egen åsikt utan att bli hackad på, nertryckt eller utsättas av elaka blickar ett anklagelser. Vill du tävla medelsvår hoppning på din häst varje helg så gör det, vill du lulla runt i skogen varje dag så gör det, vill du rida bettlöst, bomlöst, klassiskt eller western så kvittar det. Det är inte andras rättigheter att spotta ur sig kommentarer eller åsikter som inte är efterfrågade. 

 

Jag kan inte säga att det absolut bästa sättet är att låta sin häst gå barfota i lösdrift bettlöst och aldrig sätta sin fot i ett ridhus och jag kan heller inte säga att det bästa sättet är att träna svår dressyr sju dagar i veckan och aldrig rida ut i skog och mark, för helt ärligt så finns det inget rätt eller fel. Alla tycker vi olika, jag vill tro att alla vill sina hästar väl och vi gör vad vi tycker är bäst för dom, för mer kan vi inte göra.

 

Sen tycker jag att det är viktigt att man är öppen för nytänkande och villig att hela tiden fortsätta lära sig, för vi vet inte allt, ingen gör det. 

 

 

Hästmänniskor är väldigt ovilliga att acceptera andras synsätt och åsikter, dom tar sig alldeles förmycket rättigheter att pika, förolämpa och predika om vad som är rätt och fel och i min åsikt finns det inget sådant.

 

 

Idag var min lilla plutta helt tokigt toppad. Tanken var att vi skulle skritta en mysig runda och vila ifrån arbete då hon joggades igår, men hon var ÖVERALLT när vi skrittade ner längs grusvägen så efter det gick vi till ett gräsområde bredvid paddocken ( ej samma som igår ), där har vi även ett par halmbalar som använts som hinder + gödselstackskonteinern står där. Så det var lite småläskigt ( såklart )

 

Började med att lägga volter runt halmbalarna som stod intill gödselstacken och vi säkert lägga tio volter innan hon slappnade av och gick på en rund volt utan att springa iväg eller lägga bakbenen under sig. Märker på mig själv hur mycket säkrare jag är på henne och hennes reaktioner, vet precis hur jag ska hantera hennes nerver och hennes små utbrott.

 

När hon fått vänja sig vid omgivningen så var hon helt slut i huvudet och avslappnad nog för lite jogging, lång och låg form var det som gällde idag på en stooor volt, hon skötte sig fint och slappnade av bra i ryggen. Några skrittpauser la vi in och avslutade med lite galopp, hon flög upp i luften med bakbenen i första fattningen, men la en liten volt och gjorde om och denna gången gick det fint. Hon höll galoppen i ett helt varv på volten i bägge varven och där fick det räcka. Hon är under igångsättning och har inte styrka att galoppera på små ytor. 

 

Sedan skrittade vi på en stig som går bakom paddocken längs ett stort fält, där var det såklart lite läskigt då hon ej gått där innan men jättefint underlag så där får vi nog lägga in lite galopp i framtiden, perfekt med rakt spår och lagom mjukt underlag.

 

Hon skrittades av en stund innan vi gick in i stallet igen, ganska nöjd med henne trots att hon kickade emot skänkeln ett par gånger, hon är väldigt stoig och tycker inte alls om när jag försöker tvinga henne till något, men ger sig snabbt och älskar att få beröm så förhoppningsvis kommer vi förbi denna fasen.

 

Någon som är riktigt grym på att rycka manar eller har andra knep på hur man får bukt på en shettisman gone bad får gärna ge sig på min häst för jag får fan ta mig damp på Noreens man då den bara tjockar till sig mer och mer trots att jag inte rör den..  

 

Bästa hade väl varit att rycka till den och tunna ut den och sedan låta den växa sig lång, så man slipper pyssla och klippa helatiden, men hon är sjukt ömhårad och jag suger på att rycka, så någon som känner sig manad att tunna ur den med en sax eller kniv, be my guest!!

 

Jag har varit väldigt arg över allt som har med hästar att göra, känt att livet varit orättvist, att jag blivit orättvist behandlad. Att jag låg hemma i ett helt år och grät över att Xtra åkt låter idag kanske lite överdrivet, men det gjorde jag. Jag mådde så och det var viktigt för mig att FÅ må dåligt, att få gråta, skrika och få ut vissa känslor. Jag försökte aldrig ersätta honom eller lägga över de känslor på något annat. Allt kom ut och jag kunde gå vidare.

 

Xtra symboliserar en trygghet för mig, under mina tonårstider stod han i boxen och gav mig tröst och kärlek när jag behövde det. Han var en trygg själ att luta sig mot.

Idag står jag med ett nervvrak till häst, Xtras motsats och det är min tur att vara tröst, min tur att vara en trygghet att luta sig mot för någon som inte haft en bra start i livet.

 

Jag är verkligen tacksam för åren med Xtra, fantastiska lilla ponny, jag minns han med ett leende och även ifall jag saknar tiden med honom så saknar jag honom inte längre. Han har det bäst där han är och förtjänar livet han fått.

 

Eftersom att min kamera är sönder så fick det bli lite mobilbilder ifrån idag. Jättetråkigt, blir så himla lat och struntar i att göra henne fin eller ens sätter på mig ett par ridstövlar.. haha. 

Men tänkte uppdatera lite bara för att visa hur hon ser ut i dagsläget ( en vecka in i igångsättningen ), personligen är hon väldigt svag i kroppen, orkar inte riktigt hålla form eller fart då hon gärna springer iväg då hon inte orkar jobba. Men försöker bara att inte tvinga henne till något utan vänta ut henne och berömma massvis när hon gör rätt.

 

Hon är väldigt omusklad om rumpan men tror att det blir fint efter några veckors arbete.

 

Något jag absolut behöver öva mer på är att fokusera mer på mig under ridpassen. När jag rider ligger all fokus på Noreen, att se till att jag stör henne så lite som möjligt och att hon har bästa förutsättningarna att göra rätt.

I de ögonblicken är det lite svårt att fokusera på hand, blick, skänkel och sits. Eftersom att jag inte ridit någon välutbildad häst på länge så har jag väldigt lätt att glömma bort mig själv och rida riktigt uslet, för det är trotsallt små detaljer som är viktiga i den stora bilden.

 

Är sjuk med bihåleinflamation vilket såklart suger som det är, men känner mig så jävla otillräcklig. Imorse kom jag inte upp ur sängen så Matilda fick släppa ut henne, är svimfärdig såfort jag ställer mig upp så Matilda ska ner nu och rida henne och fixa stallet, hatar att be om hjälp, även om jag vet att Matilda tar allra bäst hand om min ponny så känns det alltid lite jobbigt att överlåta henne till andra, tror ni fattat det vid detta laget då jag alltid klagar över det.. haha. 

 

Vilket fall som helst så hoppas jag att det fina vädret håller i sig så att jag kan rida när jag blir frisk :)

 

Har varit sol och fint hela dagen, men ca 2 minusgrader vilket gjort att det blivit isigt och hårt i hagen igen ( suck.. ) så lydnadslongerade henne i skritt i hagen, några varv i trav för att se hur hon var efter gårdagensbus, hon skötte sig fint, något tempramentsfull, men när hon gjorde rätt så gjorde hon verkligen rätt, hon såg nöjd ut i slutet, trött och avslappnad :). Vi avslutade med lite lydnad löst också. Framåt, halt, svänga osv, hon följer mig fint och gör vad jag ber henne och hon fick massa beröm, duktig ponny!

 

Sedan vilan har hon uppfört sig lite dåligt och ouppfostrat, men såfort jag påminner henne så är hon precis lika lydig och följsam som tidigare, en vecka sedan igångsättningen och hon är en riktig lite guldklimp i markträningen igen. Nu ska vi bara jobba på ridningen och få samma känsla upp på ryggen :)

 

Fick låna lite hästsalva i stallet igår och skulle känna på Noreens juver eftersom att dom sett lite torra ut. Smörjde runt om och helt ärligt var dom mjuka och varken spända eller torra men hennes reaktioner när jag så mycket som pillade sa allt, hahahah. Hon vevade hejvilt med bakbenen och tyckte att jag var världens idiot som rör henne. Slutade när hon lugnade ner sig ( som beröm ) och tror inte jag behöver oroa mig över hennes juver mer :)

 

Jag skulle inte vilja påstå att Noreen glömt Secret, för det vet jag inte, men för en vecka sedan åkte han och hon bryr sig inte ett dugg. Första och andra dagen var hon lite gnäggig och stressad, men sedan dess har hon varit gamla vanliga Noreen och inte visat några tecken på att hon skulle mått dåligt eller något sådan. Underbart att se. Finns inget värre än att se sitt djur lida och må dåligt och det finns ingenting man kan göra åt saken.

 

Updaten ifrån Secret är att han mår bra och har anpassat sig bra till flocken :) Har ännu inte kunnat hälsa på honom pga jobbet och Noreen.. väldigt synd. Men snart så :) (L)

 

Vi har haft turen med lerfria hagar fram till två dagar sedan. Inte en enda hage som varit lerig eller blött på något vis under hela hösten och vintern.

 

Idag var Noreen lerig hela benen plus halva täcket ( hon la sig antagligen ner, insåg att det var äckligt och reste sig igen.. ), vi har dessutom ingen spolspilta eller varmvatten i stallet, och att spruta runt med kallvatten på stallgolvet uppskattar nog varken hästägarna eller min käraste Noreen. Men om det är desamma imorgon får jag helt enkelt chansa, det är riktigt äckligt och ifräscht med leriga ben. Fick ta en ordentlig ryktrunda på alla fyra benen och försökte få dom hyfsat rena och torra.. men tror att jag misslyckades.

 

I hästvärlden är jag inte van vid att få komplimanger, det ingår inte i min vardag. Min mamma tycker att jag lägger ner alldeles för mycket energi och tid på mina hästar och överöser mig "du är så duktig"- kommentarer, men ibland känns det lite påklistrat när det kommer ifrån mamsen, någon som håller med?

 

Vilket fall så tar jag många smällar, dels för att jag ogillar konflikter, jag överanalyserar alla situationer jag befinner mig i. Vad blir konsekvensen ifall jag säger vad jag tycker? Vad blir konsekvensen ifall jag gör på detta viset?

Jag ogillar att behöva dra mig för att åka till stallet eftersom att jag inte vill konfronteras med vissa människor, det handlar inte om att jag är feg eller liknande, kan bara inte stå upp för mig själv. Två stycken hästmänniskor som står mig och hästarna nära och som jag ser upp till har sagt väldigt fina ord om mig och min hästhantering, vilket var enormt för mig. Jag tycker inte att jag hanterar mina hästar dåligt eller inte kan rida, jag hör bara aldrig någon säga det, och får du kritik ovanpå det är chanserna hyfsat stora att man börjar ifrågasätta sig själv.

 

Det jag ville säga med detta var att jag idag fick en fin komplimang ifrån en i stallet vilket gjorde hela min dag och hur något så litet kan betyda så mycket för mig. Jag lever verkligen i min egna lilla värld.

 

Diskuterade Noreen idag med en mamma i stallet som var lite nyfiken på vart vi kommit utvecklingsmässigt, hur framtiden ser ut osv. Rent utvecklingsmässigt så rids Noreen i alla gångarter, påbörjat flytta sidleds med ryttare längs paddockstaket, ridit över bommar i skritt och trav samt ridit ut i alla gångarter. Hon går i lång och låg form i alla gångarter.

 

 Just nu ligger fokusen inte direkt på utbildningen av Noreen. Har sedan start vetat att jag kommer att behöva lägga MYCKET energi och tid på Noreens personlighet och hennes problem. Noreen har mycket nerver, hon är rädd, tittig osv. När hon blir rädd så flippar hon ur, hon springer på stället, stänger ögonen och bara springer. Har med hjälp av min tränare lyckats få henne lugn i sina "ur flippningar", hon springer inte längre ifrån mig när hon blir rädd, utan stannar kvar och blir rädd, inser att ingenting är farligt och kan lugna ner sig.

 

Jag tror att hennes personlighet beror mycket på hennes bakgrund, hon är uppväxt i vilt tillstånd, vi tränar väldigt fort bort flykt instikten hos våra tamhästar och skulle vilja påstå att Secret är alldeles för trygg för att veta hur han skulle reagera i en läskig situation. Noreens grundinstinkter är väldigt starka och har aldrig upplevt så förstorade reaktioner hos en häst tidigare. Det är mycket lärorikt och intressant att jobba med Noreen.

 

Noreen är en ranghög och dominant häst. Skulle hon omedvetet "flytta" på mig i boxen får jag stora problem, hon ifrågasätter mitt ledarskap om jag ger henne chanser eller är ouppmärksam under hanteringen av henne. Att hantera henne och sköta henne kräver stort fokus med andra ord. Vilket jag också tror har att göra med hennes bakgrund, hon är en tuff häst som lärt sig livet den hårda vägen.

 

Noreen håller mig sysselsatt, och tror att jag kan hålla mig sysselsatt i några år bara genom att jobba med henne ifrån marken och ryggen och lära av varandra, om jag någonsin kommer bli "klar" med henne rent utbildningsmässigt så kommer hon ändå alltid vara en underbar vän att ha fantastiskt kul ihop med.

 

Tog med longerlina, spö och godis till hagen och lydnadslongerade Noreen idag. Blött gräs och dåligt underlag så jag höll henne nära och tränade på böjning, balans och styrka idag. Skrittade fram henne på rakt spår och sen började jag plocka in henne och ställa i bägge varven, gå i sidleds, backa osv. När jag bad om trav så flög hon i luften, drog iväg i en bockserie och jag fick mig nästan en hov i pannan.. haha. Hon ställde sig belåten framför mig när hon var klar och tittade på mig med en riktigt charmig blick.. haha. När jag bad om trav igen så for hon iväg ännu en gång och visade klart och tydligt att hon behövde jobba lite mer innan hon var redo för att trava.

 

Så fortsatte med att jobba henne i skritten och sedan såsmåningom traven, tröttade ut henne ganska ordentligt med övningar i trav för att få henne att lugna ner sig, samla sig och riktigt släppa igenom i hela kroppen, tycker att hon skötte sig.

 

Hon drog till med ett par rejäla protester, bockningar, hotade med att stegra sig osv, men löste allting riktigt bra och hon vann ingen fight idag utan när hon gett sig så gick hon riktigt fint istället, duktigt!

 

Tror att vi får köra lite lydnadslongering innan varje ridpass numera då hon visat de senaste dagarna att hon har alldeles förmycket energi för att ge sig iväg på en skritttur till stranden och tillbaka utan att ha tränat någonting innan.