Har shoppingförbud.. jag vet! Alla pengar sparas just nu till ny sadel ( wiho! :D ), vilket jag tänker prova ut nu i vår när hon kommit igång igen. Men skulle till ge-kås för att köpa hårprodukter och var ju bara tvungen att springa ner till hästavdelningen en snabbis och ett glittigt pannband och ett vinrött schabrak med flätad guldpasspoal fick följa med hem, fint till hemmabruk :)

 

 

haha, snygga mobilbilder! Men iallafall något ;)

Inte ofta jag vågar mig upp på en storhästrygg, för helt ärligt, för mig känns det ENORMT att sätta mig på en storhäst, varför? Jag har alltid varit en ponnyryttare, det är en vanesaken skulle jag tro. När jag red på ridskola fick jag sällan rida storhäst, gångerna kan jag enkelt räkna på en hand. 

Och efter det har det varit ponny som gällt för min del.

 

Jag äslar att fotografera, men det har varit ett bra tag sedan jag var framme med kameran senast, helt ärligt tappade jag lite intresse sedan jag började på media programmet på gymnasiet. Men tänkte bjuda på lite olika fotografier som tagits under 2012

 

Vi har 9 hästar i stallet och delar på fodringarna. Tre stycken hästägare har två hästar var, varav det blir fem stycken ägare. Jag och en annan hade två fodringsdagar i veckan varav resten hade en var, väldigt oschysst tyckte jag då jag inte vill gå upp klockan sex två dagar i veckan när inte alla som har två hästar behöver göra det.

 

Tog därför tag i saken själv ( eftersom att ingen annan verkade tycka det var ett problem ) och idag har vi en vardag var och vi som har två delar på helgerna, dvs var tredje helg.

 

Tror inte ni förstår hur skönt det ska bli att få SOVA UT i helgen?! Tog förra helgen vilket betyder att jag får sova iallafall till klockan åtta både lördag och söndag, vilket jag inte fått göra på på fem månader, usch!

 

Jobbigast har varit när man varit ute och festat, och efterfestar hemma i lägenheten, då är det dags att gå upp innan man ens gått och lagt sig, cykla till stallet ( fortfarande lite full ) och sen sova bort hela dagen, haha.

 

Nej, tycker att rätt ska vara rätt och är därför mycket nöjd över det system vi fått nu.

 

Idag testade jag en ny väg. Nämligen upp i samhället, in på en mindre väg, en lite stid och sedan längs ett gärde som är bakom hagarna och ridbanan i stallet.

Allt gick kanon fram till en trädgård där dom hade gått all-in på juldekorationer, det blinkade och lös utav bara helvete och Noreen trodde väl att det var nyårsafton all over again och frustade som en tok. Secret tyckte att såg riktigt coolt ut, så fick släpa en och hängde som en vante efter den andra.. hummpf..

 

När vi skulle in på den lilla stigen så skickade jag Secret först, vilket han kan utan och innan och vet exakt vad som väntas av honom, istället vänder han mitt i på den lilla stigen och ställer sig framför mig och vill förbi.. knashäst! Fick backa honom en bit istället. 

Och på gärdet fick han flipp och tyckte att det var huur kul som helst, även här släpades jag halvt efter och när vi skulle mellan en gärsgård tyckte bägge hästarna att det var bäst att hoppa över och trodde att dom skulle ha halvt ihjäl sig.. usch! 

 

Sen lugnade dom sig och gick fint sista biten hem.. galna små hästisar, märks verkligen att Secret har överdrivet med energi och att miljöträna verkar inte direkt ha någon inverkan på honom, Noreen däremot frustar på hela biten, tittar sig omkring och ser verkligen hur hon växer och känner sig modigare och vågar ta för sig mer, bästa känslan!

 

Jag såg nyss senaste avsnittet av ponnyakuten och jag kan väl inte ha varit den enda som reagerade på " jag rycker henne i munnen "- tjejen?!

Hur kan en förälder tillåta sin unge att behandla ett oskyldigt djur på det viset, för det är trots allt förälderns ansvar, hur ska tjejen veta att det hon gör är fel om ingen talar om det för henne?

 

Detta ser man i princip överallt, på tävling, hemma, på ridskolan, överallt där ungdomar behandlar sina hästar illa utan att en vuxen ingriper. Tycker det är riktigt skamligt. 

Jag har aldrig haft en vuxen med i mitt hästliv, har inte haft någon hästintresserad förälder som varit med när jag ridit, haft uppsikt över hur jag behandlar hästen eller liknande, och där har vi anledningen till att jag aldrig haft häst som barn. Min mamma ville inte ha ansvar för något hon inte är insatt i, vilket jag tycker är bra, för är du inte vuxen nog att ta hand om djuret och ansvara för det SJÄLV då är det förälderns jobb och ansvar.

 

Jag tror att det hela handlar om att man inte vet hur man ska behandla ett djur, det finns ingen respekt. För mig har det alltid varit en självklarhet, så jag har svårt att se hur någon kan se på djuret med så lite värde att det är okej att göra djuret illa för att man är arg, sur eller ledsen. 

 

Har kommit in i en period då jag tycker att vardagen med hästarna är lite tråkig, behöver verkligen rida, träna och ta mig framåt och känner att jag inte kommer någon vart. Har en massvis med olika förslag i huvudet på hur jag kan/vill lösa vår situation, men när jag väl är nere i stallet känns det omöjligt.

 

Att skicka iväg Secret till min tränare, där han får busa och leka med ett annat föl och andra unghästar hade varit det bästa för oss bägge två, men att behöva ställa in Noreen i stora stallet igen, låta henne gå utan sällskap i hagen vill jag bara inte göra, hon förtjänar bättre än så.

Därför tänker jag lägga mig själv åt sidan ett tag till, ta tid på mig att fundera ut vad som verkligen är bäst för oss alla tre. I vår ska Secret i vilket fall som helst släppas på bete med en bebiskompis och förhoppningsvis få en underbar sommar full av bus och lek. Vad jag gör med Noreen är oklart, men förhoppningsvis kan hon stanna kvar och gå ihop med någon av valackerna. Det är ett evigt pussel när man står i ett stall där alla sköter sig själva.

 

Väldigt stor del av tiden med Secret har han varit motig och testat alla gränser hela tiden. Att leda honom till och från hagen har varit hemskt emellanåt då vi knappt kommit in vissa dagar. Men idag var en sånn dag då jag bara njöt av hans sällskap. Långt grimskaft, travade bakom mig, gick inte på mig, stannade inte, var bara supermysig och go, precis som jag vet att han KAN vara.

 

underbara lilla Seebee

 

Alla ryttare är olika, och alla hästar är olika, helt fantastiskt bra med tanke på att alla vill ha olika. Jag har inga tävlingsambitioner och är därför inte ute efter en häst med fantastiska gångarter och högridbarhet, men i valet och kvalet mellan en het, pigg och stark häst eller en åt de segare hållet så väljer jag utan att blinka den pigga hästen.

 

En häst som är framåt, glad och har ett bra huvud och vilja att prestera är mycket lättare och roligare att jobba med än en häst som är seg och omotiverad. Att få en het och pigg häst att använda sig av sin energi och arbeta rätt är mycket lättare än att motivera en häst som tappat viljan, få framåttänk och vilja att prestera. 

 

Båda mina hästar är pigga och glada individer, hurvidare Noreen är att arbeta tillsammans med ifrån ryggen återstår att se, kan inte säga att jag har tillräckligt många ridtimmar på henne för att avgöra åt vilken kategori hon tillhör, men hon är pigg, framåt och har rätt tänk.

 

Hade gärna välkomnat denna longeringsset ifrån Hööks i hästgarderoben. allting jag behöver inför vårens markträning, dvs kapson, longergjord samt lina. Funderar på att klicka hem inom snar framtid, absolut en investering.

 

Jag tror att många hamnar i en svacka i sitt hästintresse när man når tonåren. Just ridsport är en väldigt intensiv sport, du tränar inte bara någon gång i veckan, utan du är i stallet varje dag, ibland fler gånger om dagen, måste  ibland prioritera bort annat som är viktigt för dig såsom vänner, fester, skola osv. Det är verkligen inte lätt alla dagar att hitta en balans i vardagen, speciellt när du hamnat i den åldern då du inser att det finns så mycket annat som du vill och kan göra, det finns en värld utanför hästarna och det är otroligt spännande, nytt och det börjar kännas som ett måste att åka till stallet, istället för något du verkligen vill göra.

 

Jag har varit där, mer än en gång. När jag var 15 år så hade jag Xtra på foder, jag hade precis skaffat en pojkvän, hemmafester nästan varje helg och livet var mycket mer komplicerat än vad det varit i tidigare år. Hästen var inte längre höjdpunkten i livet, utan det fanns en hel värld utanför den lilla bubblan och många gånger kände jag att jag inte ville ut till stallet, inte för att jag inte älskade Xtra, han var det bästa som fanns, utan för att jag ville veta vad jag gick miste om.

 

När Xtra åkte så tog jag en paus ifrån hästarna, det kändes som det rätta draget för mig eftersom att mitt intresse ändå svalnat. Det tog mig över ett år innan jag var tillbaka i hästlivet igen. Många gånger mådde jag fruktansvärt, jag saknade Xtra något hemskt och det gjorde så jävla ont i mig. Men det var inte bara saknaden efter honom som gjorde ont, det var saknaden efter hästlukt, ridning, att åka till stallet fast jag inte ville, att ha en häst i mitt liv, varje dag.

 

Jag vill aldrig igen behöva känna så som jag kände under det året. Jag fick smaka på vad jag trodde att jag ville ha, och det visade sig att det inte var för mig. Jag är en hästtjej, och jag kommer alltid vara det. Även om jag i framtiden lämnar iväg mina hästar för att studera, skaffa barn eller ut och resa så kommer jag alltid att komma tillbaka till dom. Dom ger mitt liv mening och jag vet vad jag vill ha utav livet, och utan dom vore det inte desamma.

 

När jag kom ut i hagen så såg jag att hästarna fått en gran ute i hagen ( skrev ju i förra inlägget att jag funderade på att lägga ut en själv.. haha ), så dom har säkert haft lite att göra idag. Gick en kortare promenad runt gården och ut i samhället, Secret var FULL av energi, sprang bredvid mig hela vägen, trippade på tårna, hoppade till för ingenting, riktigt busig! Noreen frustade på som vanligt och tyckte att det var härligt att få komma ut lite, precis som vanligt.

 

Tänkte mäta Secret, som jag skrev tidigare idag, men av någon skum anledning fick han total panik när jag kom in med måttstickan i boxen, vände rumpan till och fick PANIK.. verkligen inte likt honom då det är få saker som skrämmer honom, så fångade in honom och lät honom nosa på stickan, rörde den vid sidorna av honom och han kickade både med bak och frambenen efter den, trippade på stället och försökte gå på mig.. bebisen var med andra ord livrädd för den.. Stod en stund med honom och stickan inne i boxen, när han var hyfsat lugn så försökte jag mäta honom, men han fick panik igen så jag började om och när han var lugn så slutade jag. Han mätte ( vad jag kunde se ) 130cm i mankhöjd i dagens läge.

 

Efter denna väääldigt traumatiska upplevelse blev han jättedeppig och ledsen, så han fick godis och gosade en stund med honom, pussade och matade honom med hö.. hahaha. Han är så himla speciell den hästen, när han blir ledsen så visar han det huur tydligt som helst, och vill bli tröstad och ömkad med.. jag vet att jag förmodligen beter mig fel i det läget, men han är förmänskligad på alla sätt och vis, och det gjorde alldeles för ont i mammahjärtat att lämna honom sånn.. haha. 

 

Hittar inte någon tabell eller liknande på internet, men vet att det ska finnas något där man kan räkna ut ungefär hur stor fölet blir, då man mäter dom när dom är ca 1 år gamla, tror att det var att man lägger på 10cm ( men tror att det gäller ponnyer ), någon som har koll på detta? Har absolut ingen aning hur stor han är idag, men tänkte mäta honom senare ikväll ( om jag kommer ihåg det ), skulle gissa på att han ligger på 110-120cm i mankhöjd.

 

Av någon skum anledning bjöds vi på minusgrader och lite småsnöande igår.. what liksom?! Det som var så milt och härligt ute, så blir det vinter igen.. suck!! Blir det massa snö får jag åka och fixa ett nytt täcke till Secret. Sålänge det inte blir snö så klarar han sig utan, men vill inte att han ska bli nedkyld av vätan.

 

Nackdelar med minusgrader är såklart att vattnet fryser i hagen *suck*, så fick somsagt ställa ut en mindre hink med vatten. Sen har dom en stooor isbana precis vid ingången, inte jättekul när man har en såpass grinig och känslig liten bebis som Secret som VÄGRAR gå på is/vatten/lera eller något däremellan, det är kan ju trots allt vara farligt ;).

Idag när jag skulle ut med dom så fick jag ström i mig eftersom att han skulle gå på mig ( är tanken att jag ska bära honom i dessa lägen eller vadå?? ) istället för att gå in i hagen.. Sen kan han inte springa och busa som vanligt heller eftersom att det är isfläckar lite här och där i hagen och underlaget är jättehårt. Så vi tar en längre promenad ikväll då han får bli av med lite energi, lillbebbe.

 

Noreen klarar inte särskilt förutom att hon enbart vill ha mat HELA tiden, såklart! Hon är jätte uttråkad av att bara stå rätt upp och ned i hagen utan något att pyssla med, ska se ifall jag kan lösa det med ett hönät + några stolpar eller något, kanske slänga ut en gran i hagen för dom att pyssla med?, hur som så är det ohållbart att gå med hö hela dagarna så att hon ska ha något att äta hela tiden, dessutom äter hon obegripligt fort..

 

I somras var jag bombsäker på att jag aldrig mer skulle ha föl, allt jobb och slit jag lagt ner på Secret har verkligen tagit på krafterna, har fått lägga mig själv helt åt sidan för att ge mina hästar ALLT. Jag har inte haft de rätta förutsättningarna för att ha föl och det har varit kämpigt. Men det har varit en underbar tid. Att se ett föl växa upp, vara den som han söker sig till, den som han känner trygghet hos, vara hans, det har varit underbart, verkligen.

 

Någon gång i framtiden kommer jag absolut ha föl igen, inte på många många år, men någon gång ska vi ha en bebis igen, Noreen är världens bästa mamma och hon trivs verkligen med det. 

 

 

 

Jag tycker inte att man ska syssla med uppfödning när man inte vet vad man sysslar med, att ha föl krävs kunskap för att kunna ge fölet bästa förutsättningarna i livet, absolut. Hade jag fått välja hade jag förmodligen aldrig tagit föl på Noreen, men så vill jag inte tänka, hade det inte hänt hade jag inte haft Secret i mitt liv, och honom vill jag aldrig välja bort.

Var nere halv åtta imorse och fodrade, tydligen skulle jag ej fodra trots att det stod mitt namn på denna helgen.. aja.. så kan det gå när det inte finns någon kommunikation mellan folket i stallet.

 

Var iallafall tillbaka efter att ha sovit ut ordentligt nu vid middagstid. Mockade, fixade maten osv. Gav även hästarna lunch ( brukar aldrig kunna göra det eftersom att jag jobbar hela dagarna, så får hjälp av någon i stallet som ser till att mina får sin lunchpåse :) ) och ställde ut en mindre hink vatten i hagen, den stora dunken var genomfrusen och kunde inte banka ur isen ( är väl för svag antar jag.. )

 

Bjuder på en nytagen bild av min prins. 10 månader gammal och stooooor!

 

promenerat hästarna hela veckan, mer och mer för varje dag. Vänjer dom vid asfalten succesivt eftersom att det såklart inte går att börja promenera långa rundor på asfalt när hästen ej är van vid underlaget. 

Idag blev det lite oplanerad miljöträning också. När vi gick ner bland husen så var hästarna riktigt nyfikna på allt runt om. Presening som blåste, lyktor, soptunnor, brunnar osv. Noreen gick tätt intill, frustade och blåste upp sig ett par gånger men skötte sig fin fint. Secret tyckte bara att allt var spännande, några hopp här och där ( drama queen ), men tyckte mest det var kul. 

 

Fick även möte av en bil, vilket fick mig komma på att vi glömt reflexer. Som tur var höll vi oss bara runt vägarna som ligger alldeles bakom gården så vi vände hemåt igen. Imorgon blir det lite längre promenad ( med reflexer ) och tanken är att gå mer och mer för varje dag som går, förberedande inför igångsättningen igen.