Ska idag prata med Rosalitas ägare ange framtiden.. pirrigt men jag har gjort ett val. Ska ha henne en månad nu i prov och se hur det går. Om allt vi jobbade med är gone så att säga så vet jag inte om jag har orken eller lust att göra om det, det är trots allt inte min häst, jag får ingenting för det och enda anledning till att jag rider henne är för att jag inte kan leva utan hästar, för att förklara det i enkelhet.

Ska nu snart iväg till stallet för en sista ordentlig trimmning i paddocken, red inte alls mycket igår och det tror jag kändes bra för henne, att få röra på sig men ändå få pusta ut lite.

Idag ska jag försöka få ihop henne lite mer, rida igenom riiktigt ordentligt och försöka jobba bort hennes försök att springa ifrån arbetet med så mycket halv halter som möjligt och även försöka få ett bättre stöd i min hand då hon rycker fantastiskt mycket.

Hon har börjat flyga mindre i luften de senaste, max två-tre gånger per ridpass, otroligt stolt över henne.. he he. Nej men vi jobbar på att spöet inte betyder sparka-bakut och det går faktiskt bättre.

Ska efter ridpasset försöka skritta ut en runda på henne själv, känns som om vi behöver det. Och imorgon vet jag ännu inte om jag ska ha henne eller Annie, men om jag ska ha henne så blir det en barbacka uteritt och bara lunka på i skogen eller något annat mysigt.

Idag red jag inte särskilt länge eller intensivt. Red igenom henne i alla gångarter, jobbade på att öka samt minska volten i alla gångarter och lite annat trevligt. Men eftersom att hon var både spänd och sprinig idag också så slutade jag när hon slappande av igenom hela kroppen och gick ärligt fram för skänkeln.

Visar upp en film lite senare om dagen.

Nu har jag en ( eller två ) dag kvar med Rosalita innan jag går på sommarlov. Sedan har jag en månad på mig att fundera ut vad jag vill, får helt enkelt se vad som händer ridmässigt i framtiden.

Kommer ni ihåg att jag delat med mig lite utav de mål jag satt upp för min ridning med Roslita, saker vi ska ha grejjat innan sommaren är slut. Nu är det ju så att min sommar med henne slutar på tisdag i nästa vecka då jag reser bort. Sedan har jag henne några få dagar till i slutet av Augusti innan det är höst och planerna om hösten är fortfarande oklara, beroende på hur jag känner/vill då.

Jag är faktiskt stolt över det jag åstadkommit med Rosalita. Jag har gjort det på egen hand, aldrig tagit hjälp utav någon och faktiskt gått ifrån en ponny jag provred i slutet utav Maj som sprang runt med huvudet bland molnen, noll kondis likaså muskler, absolut ingen respekt för människor då småunga varit rädd för henne alldeles för lång tid och hon var en ritkig surkärring helt enkelt.

Idag är hon en helt annan häst, och jag kan säga att jag är stolt över både henne och mig själv. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att ge upp, även om jag ibland kunde sitta gråtfärdig i sadeln över att hon inte tog ett enda steg framåt utan bara backade, bockade, sparkade bakut samt högg efter mina ben när jag satt på henne..

Problemet med hagen var nog mest prövande. Hon anföll mig väldigt länge. Men idag kommer hon springades med öronen pekandes framåt, så himla lycklig utav att se oss och det gör mig så himla glad. Respekten och samspelet finns där, vilket gör mig himla glad.

En häst som jag verkligen avskydde, som jag inte alls tyckte var trevlig att rida eller hantera har nu kommit att bli min vän, och vi kommer himla bra överräns, duktiga duktiga duuuktiga Lita!

När jag rider ut med Rosalita så stannar hon ofta, vägrar gå fram, backar, försöker stegra sig och sparkar emot spöet. Jag låter henne ALDRIG vända. Utan låter henne backa tills hon slutar, släpper efter på tygeln och driver igen, jag ger mig aldrig men tycker ändå att detta är en process som tar väldigt mycket tid. När hon väl gå fram så hon är framåt, pigg och tittar nyfiket på allt. Jag tror ej hon är rädd utan hon testar gränser osv, detta gjorde hon även tidigare i paddocken, men då är jag lite tuffare då jag helst inte vill bråka med henne i trafiken ( trots att det inte är mycket bilar i samhället så är kan det ändå komma och då vill jag inte ha henne mitt i gatan bockande och stojjig ).

Och om hon blir alldeles för stojjig, om det kommer någon som går eller cyklar bakom när hon gör på det viset så hoppar jag av, leder henne en liten bit, får henne att lyssna på spöet och sitter upp på nytt, oftast så testar hon med en gång, går inte ett enda steg framåt osv. 

Jag låter henne aldrig vinna, hon går alltid framåt förr eller senare och jag känner hur hon slappnar av mer och mer efter varje gång hon testat utan att det gått igenom, någon som känner igen detta beteende? Testar era ponnier och hästar på detta viset och i så fall, vad gör ni för att jobba bort det?

Flicka är/var Rosalitas hagkompis, men dom har särat på dom av någon anledning som jag inte riktigt bryr mig om.. tycker inte man gör så med hästar men men..

Här kommer en video ifrån dagensridpass. Känner mig riiiktigt modig som lägger upp så mycket filmer, har sjukt dåligt självförtroende när det kommer till ridningen och vet om hur dåligt det ser ut. Men vill gärna gå in här i framtiden och se hur jag red då ( nu ), då döm mig snälla inte SÅ hårt.. haha.

Klippt ihop lite ifrån de senaste ridpassen. Dock visar det sig inte riktigt rättvist då det ser riktigt uselt ut på filmen men hon har blivit mycket mycket fin! :)

Många kan rida i flera år utan att det påverkar kroppen negativt, jag kunde knappt börja rida innan jag började få ordentliga följder.

Jag haft otroligt ont i både rygg och nacke sedan det att jag började rida när jag var 10år gammal. Ibland gör det ont i dagar, veckor på rad utan mellanrum medan ibland så kan jag gå dagar, veckor utan att det känns något. Jag har såklart varit hos både läkare och sjukgymnast utan några givande resultat. Men dom har konstaterat att jag har för mycket mellanrum mellan mina ryggkotor vilket gör att jag får väldigt ont om jag hamnar för svank eller "hösäckrygg" på hästen, måste med andra ord sitta helt "perfekt" vilket jag heller inte kan göra eftersom att jag inte har den hållningen då jag inte har den styrkan i ryggen att bygga upp de muskler som krävs för den hållning.

Så får helt enkelt leva med att jag kan inte sitta ordentligt i sadeln och jag kommer föralltid ha problem med min rygg och nacke, det gör ont, men det är värt det.

Idag byggde jag upp tre små hinder på 50-70cm. Red fram henne som varnligt och hon var både jobbig, stel och hård.. otroligt irriterande naturligtvis men när hon väl lossade så mjuknade hon riktigt ordentligt. Hoppade sedan fram henne på en volt och hon hade inte riktigt den bjudningen jag önskade. Jag är ingen hoppryttare utan hoppar enbart för variation och för skojsskull. Sedan vill jag gärna bli av med den lilla rädlsa jag kommit över.

Min fina vän Matilda Lind kom även förbi och fick pröva henne något varv och OJ vad hon testade.. aldrig sett henne göra så med någon annan då det oftast är jag som sitter på när hon kör all in men det var faktiskt "intressant" att se henne på det humöret, jag ser hon det är hon gör osv. Hon testar nämligen med med jämna mellanrum, dvs bockar, sparkar bakut och försök till stegring. Men löser det alltid väldigt fort, det är viktigt att hon får veta sin plats.

Men sedan hoppade vi lite till och det gick faktiskt väldigt bra. Min sits har förbättrats, anridningen samt skänkelläget. Tycker faktiskt att jag gör liite framgång i min ridning och hon gör enorma! :D

Åkte ner till hagen tidigare för att titta till Lita. Hon var helt överlycklig utav att se oss och stod länge och pratade med oss. När vi skulle gå vart hon mindre glad och såg ut som en ledsen hundvalp.. haha. Men hon har ju trots allt blivit riden utav Annie idag ( som också ska ha henne fram till torsdag ), så man tycker ju att hon borde fått tillräckligt med motion för dagen, men pluttan var nog sugen på lite träning trots allt.

Sitter och läser dressyrbloggarna ifrån början till nu. Läser om när Linn red in Cupido osv.. åh vad jag är sugen på en egen ponny nu. Det är synd att min ekonomi suger, och att ifall jag hade köpt en häst hade jag enbart haft budgeten till en äldre läromästare på 17år som tröttnat på livet eller en oinriden treåring ( vilket faktiskt inte låter särskilt fel.. ).

Jag har aldrig haft en egen ponny utan enbart foderponny, mamma var dock förvånad över hur billig Xtra var att ha ( dvs boxhyra, foder, strö osv ) och trodde att det skulla vara mycket dyrare att ha häst. Antar att den där drömmen om en egen ponny som jag hade när jag var 11år aldrig riktigt lämnat, känner att det är dags, känner att jag vill verkligen det.

Skrittade ner i spöregn och blåst till stranden med Rosalita och Matilda. I början gick det bra men sedan började hon stanna, försöka stegra osv. Matilda hjälpte mig lite att leda henne för att få fram henne och då gick det bra. Hon kom i havet tillslut och travade på snällt och tyckte det var super kul.

Hon är fortfarande vääldigt ostabil att rida ut själv på, vill inte gå fram och försöker ställa sig om jag blir arg. Där har vi mycket att öva på.

Det är läskigt hur lika Piccolo ( en ponny jag red som liten ) och Rosalita är. Färgen är påprick den samma, samma tecken och kroppsform. Rosalita är aningen större och hennes nosrygg är rakare ( Piccolo var en Welsh Mountain så förståligt )

Deras sätt är dessutom väldigt likt, det är som att återuppleva de underbara tiderna med Piccolini, min underbara lilla ponnykärlek.

Red Matildas stora fina häst Star igår. Vi red bara ute en sväng vid stranden ( fast får ju ej rida på stranden just nu så fick hålla oss en bit ifrån ), det kändes såå konstigt att sitta uppe på STORA Staren och hennes trav var allt ifrån Litas lilla shettis trav, man riktigt gungade igång.. haha märks det att jag ALDRIG rider på storhäst? ;)

Btw, hon är dessutom till salu den lilla tjejen, här är annonsen!