Just nu så får bara min lilla häst hö,  och det klarar hon sig på och det går jättebra. Men känner att jag vill ge henne lite mer nu när hon ska börja tränas lite mer.

Imorgon kommer en horsemanshiptränare på besök till mig och vi ska se om vi kan planera in lite träningstillfällen. Om jag väljer henne som hjälp så kommer hon hjälpa mig med longering och tömkörning till att börja med och sedan att rida in henne.

Idag var det ännu mer sadelträning som gällde.

Igår var jag ensam i stallet så passade på att utnyttja stallgången. Noreen är väldigt bakskygg så jag plockade ner Prince höpåsar och la dom i hans box samt städade undan så gott det gick. Jag la fram sadeln och ställde sedan upp min skakiga ponny i gången. Hon är väldigt rädd för att stå där så det var mentalt jobbigt för henne att bara bli borstad igenom hela kroppen. Jag lyfte fram hovarna och borstade bak på bakbenen. Sen la jag på henne sadeln, hon var lika duktig som vanligt och reagerade knappt.

Spände sadelgjorden några hål och klappade innan jag spände resten. Jag drog ner stigläderna idag och lät dom dingla lite på sidorna på henne. Sen började jag göra lite ljud, klappa i händerna, röra på sadeln osv. Sen la jag vikt i stigläderna genom att hänga mig lite i dom. Och samma sak där så var det ingen vidare reaktion. Så jag la varmen över sadeln och hängde med kroppen i läderna. Gick hur bra som helst.

Imorgon ska jag försöka stå på en pall och hänga med hela livet på sadeln, känns som om hon är redo snart för uppsittning.

Idag var även Celine och Trampe i paddocken och red när jag kom ut med Noreen. När jag skulle driva ut henne så satte hon av i full galopp och skenade runt med mig i slättåg efter. Lyckades få stopp på henne och få in henne igen men när jag drev ut henne igen så gick det bättre. Lyckades få henne att gå lugnt ett tag men när jag skulle byta varv så skenade hon iväg igen och denna gången blev det ansiktet rätt ner i gruset och släpades efter.. säg hej till brännsår om händerna. Hon lyckades sticka iväg och jag fick lugnt fånga in henne. Efter det så slängde jag bort spöet och gjorde lite ledar övningar istället. Känner att jag får ha någon med mig nästa gång.

Kan inte annat än att älska min häst! Idag var det longering. Pappa stod bredvid för säkerhetsskull men annars så skötte vi oss själva. Det var lite jobbigt ( enligt henne ) att få ut henne då hon gärna vänder sig innåt i ena varvet och tycker att spöet är det läskigaste som finns på denna planet..  Men det gick för sig.

Nines julpynt sitter på sin plats iallafall.

För att sammanfatta lite hur långt jag kommit med Noreen.

Idag kom Matilda förbi och hjälpte mig. Jag lämnade helt enkelt lina och häst i hennes händer för att få det rätt ifrån början. Noreen tror verkligen att vi vill ta död på henne och var helt livrädd många gånger, trots att vi var så försiktiga man kan vara.

Mätte Noreen igår och just nu mäter hon 139cm i mankhöjd.. tror ni hon blir större? Själv hoppas jag att hon stannar som C-ponny, dels för att hon har större chans ute på tävlingsbanorna och även för att jag gillar idén av att ha en mini ponny, haha :)

Någonting jag önskar, är att jag vore oberoende ( ekonomiskt sätt ) av mina föräldrar. Dom hjälper såklart mig otroligt mycket med utgifterna för min häst, men det betyder inte att jag står för mesta delarna av kostnaderna själv.

Idag på morgonen så åkte jag ner med Joanna ( min brors flickvän ) för ett longeringsförsök. Vi började med att hon gick på yttersidan och höll i henne. I både skritt och trav gick det bra, i båda varven. Sen höll hon i halsremmen, för att ha kontroll ifall hon skulle stanna eller svänga in emot mitten, men inte för att hon skulle hålla "fast" henne. Sen sprang hon bredvid, utan att hålla. Sen ( av misstag egentligen ) gick hon ifrån henne och Noreen sprang själv på en volt runt mig i trav. I några varv fick hon springa, hon försökte sakta ner några gånger men då smackade jag bara på och visade lite med spöet så sprang hon på igen. När hon försökte svänga ur volten så höjde jag bara linan lite så hittade hon volten igen. Kan inte beskriva lyckoruset just nu. Har för första gången longerat min egna lilla ponny, ett litet framsteg och ett steg i rätt riktning. På detta spåret vill jag fortsätta!

Nu gäller det för oss att fortsätta med longeringen. Ska fortsätta med någon som går på utsidan och sen försöka få henne att hitta spåret och inte vända in till mitten. Men det kommer.

Mellan hagelskurarna så tog vi ut Noreen i träns i paddocken. Pappa gick på yttersidan och höll henne medan jag stod i mitten och försökte bara få henne mellan linan och spöet. Det gick sådär i början men hon fattade efter ett tag. Hon vart lite irriterad för spöt och försökte kicka lite men travade på fint ändå. Tyvärr har jag en pappa som är rökare och klarade max ett varv i taget innan vi behövde skritta.

Jag har en hel del dömmande blickar och ord framför mig när jag säger att jag aldrig planerar att sälja min häst. För just nu så ser jag det så. Jag har många år framför mig då plugg och resor kommer få stor fokus, men det är inte ett hinder för mig. Jag har alltid prioriterat hästarna först, i alla lägen och att vara hästägare är det mest givande som någonsin hänt i mitt liv.

Efter ha fått lite ångest attacker så har jag nu samlat mig och bestämt mig för att skärpa till mig. Men klart man känner pressen när man har en oinriden fyra åring som behöver ridas in NU.. i utbildningen så är hon fortfarande som en 2,5 åring.. dvs 1,5 år efter.

Även Noreen fick smaka på blåstens farligheter idag. Var själv i stallet, men eftersom att hon blivit så himla snäll att ta ut och in ur hagen ( hon var förut livrädd för linorna ) så kan jag numera ta henne i ena handen och linorna i andra utan att hon reagerar minsta lilla.

Efter bara två veckor hos mig så blänker nu Noreens päls lika fint som Rosalitas. Tycker det är himla svårt att få en ljus hästs päls att blänka, då de ofta är väldigt matta i färgen.