Det är ju en hel del diskusioner om hurvidare bloggare vill få deras hästar att framstå som svåra och galna, haha. Tycker faktiskt att det är lite komsikt, jag menar.. vem vill ha en svår häst som man bara bråkar med varje dag? Hur kul är det från skala ett till tio egentligen? Eftersom att jag HAR en svår häst, så vet jag att det inte alls är särskilt kul att behöva begränsa sig, inte bara kunna kravlöst sitta upp och busa och mysrida. Mitt mål är att Noreen ska bli så enkel och okomplicerad som möjligt, är inte det vad vi alla vill ha? En okomplicerad kompis att jobba tillsammans med och kunna känna sig säker till 110% på ryggen?

 

Många tror ju att dom framstår som bättre ryttare om dom lyckas rida en svår och komplicerad häst bra, då är man ju grym, eller? Jag känner min häst bättre än någon annan, därför känner jag till hennes rörelser, humör, hennes trix och kan de flesta knapparna, det är klart att jag rider henne bättre än någon som aldrig suttit på henne tidigare, men det gör ju inte att jag gör ett bättre jobb än någon annan kunnat göra, eller hur? Jag tror att får man chansen att lära känna en häst, chansen att växa med en häst, ja då går det ju naturligtvis framåt och bra. 

 

ALLA hästar är olika, precis som vi människor är olika, alla hästar har olika personligheter, gillar olika saker, vissa är rädd och nervösa medan andra är trygga och stabila, andra är pigga och heta när andra är bekväma och lugna.   

 

 

Alla hästar lämpar sig inte till alla grenar och ridstilar, det finns något för alla, vill jag tro.

Exempelvis är Noreen en väldigt het och skarp ponny, hon springer inte med huvudet högt med en stor underhals och okapabel till att skritta av den enkla anledningen att hon aldrig tillåts till att göra det, har varit väldigt noga med grunden i hennes ridning och utbildning, men i fel händer hade hon absolut kunnat vara den ponnyn på hopptävlingar som springer runt som en dåre med en liten tuff ryttare på ryggen som har noll kontroll. Noreen har behövt tuffare tag då hon lätt tar över om hon själv får bestämma tempo och växel, vilket endast blir farligt för både häst och ryttare i längden. Och målet är såklart att vem som helst ska kunna sitta upp och rida henne felfritt, det kan ta flera år eller aldrig någonsin ens hända, men de är det långsiktiga målet med henne. 

 

Jag tror att dessa "svåra" och skarpa hästarna som är så omtalade helt enkelt inte fått en bra och stadig grund i sin ridning, eller någonstans påvägen har dom hamnat i okunniga händer, en häst mår inte bra av att stressa upp sig och det är inte "kul" någonstans när hästen springer runt med uppspärrade ögon och trippar runt med huvudet bland molnen, i mina ögon är det fel ridning och ingenting att vara stolt över. 

 

 

 

Igår planerade jag uteritt med min tösis, hon var dock helt galet uppspelt och okontrollerad.. humpf.. jobbigt jobbigt. Inte alltid lätt att ha en massa nya muskler och bra kondis och sen får man inte springa allt vad man kan när man vill, elak matte!

 

Fick snällt gå in i paddocken och passade på att utnyttja energin i form av galopparbete, var noga med att hon inte slängtravade innan, utan galopp ifrån samlad trav eller skritt var det som gällde och efter några omgångar så gick det huur bra som helst, ökade och minskade galoppen, jobbade på volt och på fyrkanten, allt satt fint. Hon livade upp med att bralla loss emellanåt och kasta sig åt sidan osv, men ignorerade det endast och styrde tillbaka till spåret med ett oväntat lugn ( förvånas över mig själv att jag kan vara så kontrollerad, hahaha ).

 

Mycket skrittpauser på lång tygel, men efter galoppen så taktade hon på som aldrig förr och var väldigt svår att lugna, men som sagt, ignorerade hennes jobbigare sidor idag, vilket jag tror är det bästa sättet att bemöta henne. 

 

Hon var iallafall himla fin igår, skrittade sedan ut en runda, och kunde igår för första gången SITTA i traven i nya sadeln, haha. Den blir bara mer och mer bekväm och tror att jag kommer älska den om några veckor när jag ridit in mig på den. 

 

Detta är något det svåraste hindret vi någonsin stött på, allt inom ridning och hantering brukar gå att träna på dagligen, men just detta är väldigt svårt. Noreen är folkskygg och blir fullkomligt panikslagen när någon som hon inte känner till eller träffat på ett tag försöker närma sig henne, då menar jag PANIK. Igår exempelvis kom Matilda in i hagen när jag stod och sprayade henne med flugspray och hennes flyktinstinkter sätter igång direkt när Matilda närmar sig, trots att Matilda inte är en främling för Noreen, men dom har inte träffats på ett tag. 

 

Det är bara jag och mamma som Noreen verkligen vågar komma till och vill komma till med öronen framåt och glädje i blicken. Mamma är fullkomligt livrädd för hästar och vill gärna inte komma nära dom, vilket är roligt eftersom att både Secret och Noreen fullkomligt älskar min mamma, haha. Tror att dom mest accossierar henne med godis och mat då hon alltid har det med sig till dom, så när hon kommer med sin bil så blir dom galna och kommer springandes, haha såå sött! Men mamma får också klappa, gosa och rida hur mycket hon vill på Noreen, det är helt ok enligt med blåögda tös. 

 

Men hur tusan tränar man på detta? Hon kan lätt bli farlig om hon känner sig hotad, så en sådan situation vill jag gärna inte sätta henne i, någon som har erfarenhet av hästar som har svårt med förtroende? kanske hästar som tidigare blivit utsatta för våld? Misstänker att dom inte varit särskilt snälla mot henne under sin resa till Sverige. 

 

Noreen började för ca en månad sedan att nicka med huvuvdet i traven, det var då jag plockade bort sadeln för gått då det kändes som ett ganska tydligt tecken för mig, efter det slutade hon med nickningarna och blev istället, het som in i helvete. Såfort jag började rida barbacka så blev hon helt galen och bara rusade, som om något tidigare hindrat henne och nu kunde hon röra sig helt fritt. 

 

I nya sadeln är hon precis lika het och pigg som hon är när jag rider utan och hon är sig själv, vilket jag uppskattar mest. Hon verkar trivas bra i den, men att spänna gjorden är fortfarande något hon ogillar, misstänker att det kan vara ifrån när vi började rida in henne, och hon var preggo. 

 

Nu har jag köpt en ny sadelgjord, en lite bredare som fördelar trycket och resår på bägge sidorna. Ska bli spännande att se vad hon tycker om den. Igår fick hon vila, så var endast nere och pussades med henne och dränkte henne i flugspray, haha. Men idag ska vi trimma, hon är ju så satans rädd överallt så vill gärna rida ut henne för att träna på det, samtidigt vill jag inte att hon ska orsaka någon annan skada eller liknande, därför är det bättre att rida ut tillsammans med någon annan. 

 

Läste DETTA inlägget som fick mig att fundera lite. När Secret kom hade jag ingen aning om hur man skulle hantera ett föl, vad som gällde osv. Så började googla, vilket jag idag kan säga är det värsta man kan göra i det läget, man är sårbar, desperat och alldeles för öppen för ny information, jag läste på forum där alla skräckhistorier finns. Det finns ju tusentals åsikter kring detta och alla gör olika. Därför valde jag att stänga av allting jag precis läst och istället vända mig till dom i min omgivning jag litar på. Valde att hantera min bebis normalt, dvs lyfta hovar, leda i grimskaft, borsta vid behov osv. Han har varit väldigt orädd och alltid haft en positiv erfarenhet av människor, vilket jag aldrig sett som något negativt. 

 

Att verka Secret var aldrig några problem, han hade jobbiga perioder då vi skulle ta in och ut ifrån hagen, trotsade osv, men gick på bete hela sommaren med sin mamma utan problem, sov mitt i hagen, helt orädd och fara har aldrig existerat i hans vardag.

 

När Secret blev som jobbigast ville jag inte vara med längre, allting blev FÖR jobbigt, när jag skulle rida så sysselsatte han sig med att tugga på Matilda eller försöka rulla sig i paddocken, han gick in i mig i stallgången, vägrade gå in i stallet och var sådär oförskämt jobbig stundvis. Så att pussa förmycket kanske inte var den bästa idén? haha.

 

Skickade ju iväg han till en hingstflock i slutet av februari då han var nästan ett år, och han har blivit mycket lugnare, han uppfostras dagligen av snälla men skarpa hingstar som lär honom leva rätt och anpassar sig till en riktig flock för första gången. När jag hälsar på honom är han varken jobbig, närgången eller naffsig på något sätt, utan lugn, mjuk och fin i tempramentet. Älskade S har blivit en fin och vacker häst trots mitt överbeskyddande sätt och jag hoppas att kunna plocka hem en fin tvååring nästa vår.

 

hade tänkt mig en mysig skritt och travrunda utomhus, eftersom hon oftast är lugnare när vi rider ut, men blåst + nyklippt gräs = spänd, uppblåst och halvgalen ponny. Hej och hå. Fick skritta runt hagarna ett par varv innan hon kunde gå lugnt där, sen ner mot stranden, när vi skulle skritta tillbaka kom en man gående, hon ställer sig då tvärs över den ganska breda stigen och stampar med fötterna, mannen blev lite osäker så förklarade att hon är rädd och att det är bäst att han håller avstånd, vilket han gjorde, men ändå bokstavligt talat flög hon förbi honom i full panik, fick stopp på henne ganska snabbt efter och bad så mycket om ursäkt till den väldigt förstående äldre mannen, haha.

 

Sen travade vi lite på gusvägen mot stallet, vilket gick bra, kändes lite bättre i benen idag med nya sadeln och jag fick en mycket bättre sits än igår.

 

Gick sen in i paddocken för att få lite ordning på henne, galopperade en del så att hon fick jobba igenom ordentligt där, vilket gick bra och sen lite trav efter det, satt ner och fick henne lugn och fin, sitsen är inte precis perfekt, men MYCKET bättre än igår, kände mig inte som en nybörjare iallafall, haha. Lär nog rida in mig i den ganska fort. 

 

Noreen var som sagt helt crazy igår när hon släpptes ner, så förberede mig på ett nervvrak när jag vandra ner mot hagen, men ponnyn kom snällt fram, trött och nöjd med läget, fick lite godis och sen gick vi in, Buster skrek sig hes men Noreen brydde sig inte ett skvatt om det. Gjorde iordning henne i lugn och ro, hon var väldigt behaglig att ha och göra med, annars kan hon dansa runt på stallgången, se spöken och tramsa sig, men inte idag, lugn som en filbunke. 

 

När vi red var hon till en början lite seg, det var varmt och hon var avslappnad, mjuk och lyssnade bra. Men när det började bli jobbigt, när jag plockade upp henne lite och bad om böjning så blev hon lite springig och stark, men tycker att jag löste det bra, hon lyssnade ganska snabbt och accepterade läget, i traven var hon på, ordentligt på i början, så fick göra många förhållningar och lät henne springa i ett lite högre tempo än önskat, men det var det bästa hon kunde komma med innan hon blivit ordentligt varm i kroppen. Men efterhand kunde jag minska tempot och be om mer samling, vilket hon accepterade, lång tygel, samlad trav i lagom tempo, kändes som en dröm att sitta på.

 

I galoppen red jag för första gången på lång tygel, rund och samlat utan att hon stack iväg, blev studsig emellanåt, en i det stora hela är jag överdrivet nöjd!

 

Vi skulle skritta ut som avslut, kom mot några halmbalar som småtjejerna använt som hinder, och Noreen studsade över utan att tveka, duuktig ponny!!

 

Sen svampades hon av, vilket gick bättre idag, och fick komma ut. Buster stod och väntade på oss vid grinden och Noreen fick pipa till och kicka för att han skulle flytta på sig, sen betade dom lugnt sida vid sida igen. Mys!

 

Satte på Noreen en flughuva igårkväll efter ridpasset, idag hade den hamnat på snedden så skulle in och ta av den, då fick hon PANIK av ljudet och kastade sig bakåt, efter det fick jag inte komma nära henne, lockade med godis, hö, gräs.. ingenting fungerade, att få på grimman var helt omöjligt. Tog mig en timma att få henne tillräckligt lugn för att få på den och sen kunde jag ta av flughuvan, hon var ordentligt nervös och spänd.. tog in henne och ställde henne i boxen där hon lugnade ner sig något. Sen gick vi ner med ponnisarna ( Buster och Noreen ) till sommarhagarna, fick hålla henne ordentligt då hon svansade och blåste upp sig och svävade omkring på grusvägen.. haha dampbarn!

 

Släppte dom sedan ihop och jävlar vad det blev liv i bägge två, som dom njöt av varandra! Busade och hoppade runt, Noreen flög runt med svansen i vädret och väärldens steg, aldrig sett så mycket energi i henne tidigare, så underbart att se sin häst så glad!

 

När han kom för nära kickade hon iväg honom, vilket han respekterade och tillslut stod dom och betade sida vid sida, helt lugnt. 

 

Trampe blev helt GALEN, han stod i en hage på andra sidan vägen och galopperade fram och tillbaka som en tok.

 

 

Jag har alltid haft en nogolunda sits, aldrig varit särskilt klumpig på hästryggen, men senaste åren har jag inte underhållit ridmusklerna och därmed förlorat den där starka och raka ryggen, när jag ridit in Noreen har fokus legat på henne helt och hållet, och jag har lagt både sits, skänkel och hand åt sidan = fullständig klump på ryggen.

 

Att ha ridit barbacka har verkligen gjort att jag fått jobba på min sits, omedvetet, man sitter liksom inte kvar om man inte sitter ordentligt, speciellt inte på en häst som ibland hoppar till, bockar, busar och sticker iväg.

 

tycker att jag bättrat mig ordentligt på den fronten, både skänkelläget och handen har blivit bättre då jag har mer tid att tänka på mig själv när jag rider.

 

Får man lov att vara lite självgod och skryta om att jag faktiskt ridit in och utbildat denna lilla stjärna helt själv? Mitt absolut första inridning/utbildningsprojekt, och jag är stolt ( fast det kanske man inte får vara? ), skitsamma! fin är hon, och till dagen i ära var hon tokpigg, så därför lite mycket hand ifrån min sida.

 

Igår fick Noreen vila. Passade på att mocka ut allt nytt skit i hagen, så nu är det snyggt där igen, det går ju så himla fort nu när hon står ute på nätterna och hela tre kärror fick jag tömma, i 30 graders värme.. haha. Tog även in och borstade igenom Noreen, skönt för henne att få vila ifrån värme i det svala stallet. Idag däremot ska vi trimma lite i paddocken, lugnt då det även idag är högsommar värme och 30 grader, väntar med att rida lite tills den värsta värmen lagt sig, inte skönt att dra på sig ridbyxor när det är sånn hetta + att Noreen svettas av att bara stå i hagen, haha. 

 

Ikväll släpper vi även ner dom på sommarbetet, Noreen ska gå med kompisen Buster, tror att ihopsläppet kommer gå lugnt, dom har hälsat på varandra flera gånger, ridit tillsammans och går i hagar bredvid varandra nu och står väldigt nära varandra. Men skydden åker på ifall att det blir lite bus. 

 

Vi har en utomhus uppbindningsplats som är super nu på sommaren, förra året så blev Noreen skrämd där och lyckades slita sig ( Secret däremot fick panik då han inte alls var lika stark som mamma och stod kvar och pep efter mamsen.. stackarn.. haha ), och har därefter alltid varit lite spänd just där, när jag skulle på med skydden en gång så sparkade hon till i backen, så jag röt till och hon kastade sig bakåt och fick nästan med sig hela jävla stolpen.. och häromdagen när jag skulle tränsa henne så la jag tyglarna över ryggen, men såfort jag tog av grimman så kastade hon sig bakåt, som tur var så hade jag somsagt tyglarna där så kunde lätt hålla kvar henne och få fram henne igen, men detta börjar bli en dålig och läskig vana, det är lätthänt att hon sliter sig och är rädd att hon ska springa ut på en väg eller liknande ifall hon kommer lös.

 

Hon försöker aldrig slita sig annars, exempelvis när vi är i stallet, men just där är hon väldigt nervig, och har hon lärt sig att hon kan fly ifrån faran utan någon större ansträgning så upprepar hon såklart det beteendet.

 

Jag har ridit in och utbildat Noreen helt själv, vilket jag är stolt över. När man tänker att man har chansen att forma sin häst själv så låter det helt fantastiskt, en häst som är PRECIS som man vill, sådär perfekt känslig, stadig och allert. Det man lätt glömmer är hur mycket hästens egen personlighet spelar in i själva utbildningen och utvecklingen. Noreen har en enorm egen vilja, en stor personlighet och massvis med egna åsikter om precis allting vi gör. 

 

Allting tar dessutom längre tid med Noreen då hon är så himla rädd för precis allt, hon är markskygg och rädd för främlingar. Hon är väldigt het och blir lätt stark, trots att jag alltid ridit med en väldigt mjuk hand. Hon är en tickande bomb när hon inte blivit arbetad på ett par dagar och är lite galen av sig, jag älskar varje liten del av den hon är, en hon är en SVÅR häst att jobba med.

 

Mitt mål är att hon ska vara så lätt som möjligt, jag vill att vem som helst ska kunna sitta upp och rida på henne, jag vill att någon ska kunna ta ut henne och visa henne på tävlingsbanan och jag vill att hon ska känna sig trygg i varje situation jag sätter henne i.

 

Jag hoppas kunna hitta en medryttare till henne, planen var att hitta någon direkt när Secret åkt, men eftersom att hon visat en helt ny sida av sig själv så har det tagit tid för mig att lära mig hennes alla sidor, lära mig hennes rörelser, beteende och sätt att vara på. Jag vill veta allt som finns att veta om henne innan jag kan lära någon ny att rida och hantera henne. Men jag har fortfarande planer på att hitta någon att avlasta mig samt ge henne variation.

 

Igår red jag endast ut, ganska mycket travarbete men hon var inte sådär jobbigt explosiv som hon kan vara, utan avslappnad trots att vi mötte andra ekipage på vår ridtur. STOLT matte, allting går kanon nu och det är just det vi behöver träna på, att hon ska fokusera på mig trots att det händer saker runt om. 

 

idag var det som sagt paddocken som väntade, red igenom henne ordentligt i både trav och skritt, ca 1 timma red vi i paddocken, varierade formen mycket och jobbade på rakt spår, hon är såklart pigg och het i början, men vet nu att hon inte får rusa iväg eller lägga sig på bettet utan väntar in mig och väntar på kommando, vilket jag är väldigt nöjd med. Jag blev heeelt genomsvett, trots att vi red på kvällen så var det 24 grader ute och solen stekte gött, inte precis bästa dagen att bära svarta ridbyxor. Haha. 

 

Skrittade sedan ut henne som avslut, då var hon avslappnad och lugn och kunde gå på helt långa tyglar utan att varken takta eller försöka dra iväg, skvätte lite vid Trampes hage ( ett litet gotlandsruss hon tidigare aldrig visat något intresse av.. haha ).. dessa ston..

 

Nu väntar jag bara in min nya dressyrsadel som är påväg hem till mig ( YEY! ) så snart ska ni få både bilder och filmer på min dressyrstjärna, för att visa lite hur det ser ut i dagsläget. Hon utvecklas för varje dag och det är såå kul att uppleva och se. Kommer ett inlägg senare om mitt mål med Noreen.

 

Har numera ute Noreen på nätterna också. Vid regn har hon ett ofodrat regntäcke + fri tillgång till hö men annars klarar hon sig bra utan nu när temperaturen stiger. Tycker att det är viktigt att kunna släppa ut sina hästar, sålänge dom inte tränas jättehårt så behöver dom inte stå flera timmar i en box, utan att kunna röra sig fritt hela dygnet känns mer rätt. Hade helst haft henne på lösdrift året om, men har ej tillgång till det, så än slålänge står vi i box. 

 

Hur gör ni på sommaren? Släpper ni era hästar på bete? Har ni dom i box året om eller får era hästar vara ute i friska luften?

 

Nu ger jag mig ut till stallet, uteritt står på schemat. Imorgon skickas min nya dressyrsadel, längtar som fan efter att kunna sitta i en ordentlig, stadig dressyrsadel igen, var några år sedan nu, haha. 

 

igår skrittade jag ut en runda i spöregnet, hade dock regntäcket på + regnkläder men det var inte sådär jättekul + cp pigg ponny som studsade fram på tillbaka vägen.. haha. Inte alls kul när man inte får rusa fram i valfri gångart..

 

Idag var det dressyr som stod på schemat så lindorna åkte fram och ponnyn stod fint stilla när jag gjorde henne i ordning, förutom när Sven ( en av de äldre herrarna som bor på gården ) kom med en grep han lånat, då fick hon ett frispel då hon stod med baken mot dörren och höll på att dra sönder grimskaften eller sätta sig på rumpan, men fick lugnat henne och det gick fint tillslut, börjar bli van vid henne små sammanbrott.

 

Gick iallafall ner mot paddocken och i början var hon pigg/stark i skritten och ville inte riktigt böja igenom, förmodligen lite stel då hon inte arbetades igår men efter ca 20 minuters skrittarbete så var hon en dröm att sitta på i traven, riktigt dansade fram och var helt underbar hela passet igenom, tog många skrittpauser på längre tygel och jobbade henne även en del i galopp i bägge varven, efter galoppen blev hon kort, studsig och het men lugnade sig snabbt och kunde jobba i lagom tempo efter lite skritt. sååå duktig. Riktigt nöjd och stolt!