Väl i stallet så bestämde jag mig för att rida igenom henne i paddocken.. Det blåste som fan och var jätte tungt för henne att ta sig fram. Så hon var inte jättejobbig. Utan vi körde lite lugn galopp på volten. Då blev hon helt plötsligt rädd för något, tvärnitade och jag som inte hann samla alla tankar i rätt stund åkte fram på bogen och blev hängandes till hon gjorde en tvärvändning och stack, då åkte jag i backen med foten fast i stigbygeln, åkte med en bit men lyckades lirka loss den.

Fallet var ej något farligt, landade ganska mjukt.. förutom mina handleder som tog lite stryk och kände när jag kom hem att en kota i ryggen är lite öm. Annars var det ingen fara. Satt iallafall upp igen och travade igenom henne tills hon slappnade av. Sen var vi klara.

Hon är en helt fantastisk häst bakom den aggressiva fasad hon visae. Jag vet att hon kan och om man bara lär känna henne så finns det inget finare än att ha henne komma springandes i hagen efter en, eller gå fläckfritt på banan, flyga i luften av lycka och sen hoppa ett hinder på 1 meter utan några som helst problem. Att galoppera igenom havet och låta ögonen tåras och skritta ut en runda i samhället och bara låta henne få larva sig.

Att tänka tillbaka på de månader vi fick tillsammans gör mig glad. Jag har lärt mig otroligt mycket. Den hästen som står i den boxen idag är inte den samma som jag provred i slutet av Maj månad. Hon är så fin idag att jag blir helt varm i kroppen.

Och hoppas innerligt att någon med stor vilja och ett öppet hjärta vill ta sig ann denna ponny och fortsätta bygga på de byggklossar jag förberett. Det är en lång väg att gå, but what's worth the price is always worth the fight.

Men men. Hände även lite otrevliga saker i stallet idag så fick min mage att vända sig helt och jag vill helst inte prata om det.

För övrigt så var min docka helfin och bara stod och gosade och nibblade på min kind, gossan. Däremot har hon börjat sparka på boxväggen vid fodring, antar att hon tar efter Mizac ( eller Cazim.. inte säker på vem som är vem ), då han gör så hela tiden. Röt iallafall till ordentligt och hon slutade med en gång och ställde sig borta i hörnet.. haha, sötan. Hon lyssnar iallafall när jag tillrättarvisar henne vilket är bra, och när hon gjorde det så gick jag in och gav henne höet.

Imorgon blir det fotografering och promenad för hästarna.

Väl inne i stallet blev hon uppställd i boxen, av med täcket och ordentligt pussad på.. mindre uppskattat men man kan ibland inte låta bli. Mockade och fixade hos henne medan hon stod och skrapade, bet i grimskaftet och lärde Noreen tigga ( där blev jag inte glad.. ). Men söt var hon medan hon stod och värmde sig i sitt rosa fleece täcke.

Kastade in lite hö till henne innan jag stängde hennes box för natten. Blev ingen ridning idag då småtjejerna hade en liten dressyrtävling i paddocken.

Att börja rida Rosalita var guld värt för mig. Hon har förfyllt mina dagar, hållt mig sysselsatt och jag har älskat henne för det. Men den känslan jag får när jag är med min egna häst, MIN Noreen, det går inte att beskriva. Hon är så lik Xtra på så många sätt.

När jag står och pratar så lägger hon mulen i min luva och kliar mig i nacken. När jag lyften hovarna och lägger hon huvudet på min rygg, när jag går med henne så tyr hon sig till mig. Xtra var lik henne på så många plan att det går inte att beskriva. Så det är inte bara till det yttre som hon är lik honom. Utan även till de inre, och det faktumet skänker mig en sånn otrolig lycka. Efter bara en vecka så känner jag en samhörighet med henne och även om det kanske inte håller i längden så för idag så är jag otroligt lycklig över att jag är ägare till en sånn underbar liten ponny.

Pappa och jag hjälptes åt med att mocka och lägga upp mat till båda hästarna, fyllt på vatten osv. Allting går mycket fortare när vi hjälps åt + att min rygg tar inte överdrivet mycket stryk.

Sen fick Rosalita komma in, få av sig de blöta täcket och bli igenom borstad och pysslad med. När hon var klar så åkte ett nytt varmt täcke på så fick hon gå in i boxen och få lite hö att tugga på.

Pappa hämtade Blå medan jag sopade i stallgången och fixade lite i stallet. Även Blåis fick av sig de blöta täcket men det var väldigt lätt att skaka av vattnet och det hade inte läckt igenom någonting ( vilket Rosalitas hade gjort ), så bra köp där! Så det hängd vi upp så det fick droppa av sig medan hon blev ordentligt genom borstad. Klippte även manen lite jämnare och sen började jag lyfta benen på henne. Lyfte varje framben tre gånger. Sen brast det i min rygg.. det gick verkligen inte mer och jag ville bara gråta. Fyfan säger jag bara.. att ha unghäst och den ryggen som jag har är ingen bra kombination. Men lärde pappa att lyfta benen så ett säkert och smidigt sätt så även han lyfte båda frambenen en gång var.

Eftersom min rygg så tog vi aldrig bakbenen, utan ska be någon hjälpa mig med det eller ta det när min rygg har tagit en paus ifrån att krångla.

Hon fick iallafall även hon lite hö och får stå och torka ( hela halsen och ansiktet av helt genomblött )

Utan åker ner senare för lite pyssel med mina små tjejer och lite fjäsk ifrån min sida för att gottgöra för att dom inte får vara ute.. haha. Trots att båda två stod vid grinden och ropade efter mig när jag hämtade in dom.. hihi.

Imorgon får vi ta ett extra "jobbigt" pass med henne för jobba vidare på det vi åstadkom igår. Det blir hoppning om vädret tillåter. Blir även promenad med Blåis, eller möjligtvis om någon kan hjälpa mig med löslongering eller något sånt roligt, får se helt enkelt.

Måndag - Rosalita

Tisdag - Rosalita

Onsdag - Blåis

Torsdag - Blåis

Fredag - Blåis

Lördag - Båda

Söndag - Båda

Jag har enbart Rosalita fyra dagar i veckan vanligtvis, men när jag har motivation till det så brukar jag ta henne lite extra. Vilket jag tycker ha känts bra. Så Rosalita brukar ha en eller två vilodagar i veckan. Så bortglömd blir hon minsann aldrig. Och även när jag inte har henne så står jag alltid och pussar lite på henne i boxen och gosar lite med henne, vilket hon uppskattar.. på sitt eget lilla vis.

Så ska faktiskt försöka hitta en klicker och iallafall testa klickning för att se om det hjälper mig i hanteringen av dom båda.

Känns som om jag har typ tusen saker kvar att göra.. men hämtar andan lite och käkar ;) haha. Ska kanske ner senare och borsta igenom henne, hon fick på sig ett fleece täcke för hon var helt blöt efter att ha svampat av henne. Slängde även in ett hönät till henne för att sysselsätta sig med medan hon står inne och torkar.

När man håller på med en sånn intensiv sport som ridning, där man måste vara igång hela tiden, man får " ingen ledig tid " och det är hela tiden så är den fullt naturligt att man hamnar i svackor. Min första svacka var när ridskolehästen Piccolo lämnade ridskolan. Jag tappade lusten helt för hästar och ridning. Red mina lektioner en gång i veckan men gick inte till stallet mer än nödvändigt.

Svacka nummer två var när jag fick datumet satt på när Xtra skulle åka. Jag hade två månader kvar med honom och då tror de flesta att jag kanske skulle spendera så mycket tid med honom som möjligt, rida så mycket som möjligt och bara krama honom tills han kippa efter andan ( okej det där skulle nog ingen göra.. men you get the point ). Faktiskt så önskar jag att det var så jag spenderade våra sista två månader tillsammans. Men av någon anledning så hade det en tvärtemot inverkan på mig. Jag avbelastade mer än gärna honom till vänner. Undvek ögonkontakt med honom. Red knappt alls och när jag väl gjorde det så var det en barbacka runda runt gården. Jag red för hans skull men jag tappade lusten helt och hållet när det kom till hästar och ridning i allmänhet. Jag var verkligen heelt förvirrad i min lilla skalle och mådde skit.

Så när han väl åkte så tänkte jag mer " finally" ( missförstå mig inte nu.. ), jag hade bara gått och väntat och väntat. Jag visste ju vad som skulle hända och det fanns inget annat att göra än att vänta ut det. Och äntligen hade jag något att må dåligt över = Ingen mer kontakt med hästar.

Jag tog en rejäl paus. På ett och ett halvt år så red jag inte ( jag följde med min vän Matilda till stallet ca 4 gånger under den perioden ). Det var lite utav en wake up call för mig. Jag insåg hur mycket hästarna betydde och jag tror att det var nyttigt att få genom leva det.

Idag kan jag inte tänka mig ett liv utan dom, utan vill allt ha dom i mitt liv. Jag tror absolut att jag kommer hamna i fler svackor, fler perioder då jag känner att jag behöver en paus. Och då är det okej att ta en paus. Men jag hittar ALLTID tillbaka.. för det är här jag hör hemma <3

Tisdag - Tilda rider

Onsdag - Strandritt

Torsdag - Ridhuset

Fredag - Dressyrpass

Lördag - Hoppning eller uteritt, mycket fart/fläkt och bus

Söndag - Tävling

Såhär ser våran vecka ut. Ska försöka hålla oss till detta nu. Blir en hård vecka för lilltjejen. Och hade önskat att få in klippning i veckan också.. Då det hade underlättat otroligt mycket.. men ser inte ljust ut i försöken att få ut någon att klippa henne.

Trodde att pappa hade filmat idag när jag red.. men såg att inte inte blev någon film utav de hela nyss på kameran.. nice. Iallafall så var det inte så kul att se, bara när hon inte ville fatta galopp = tvärnit, stegra, full fart ( i slängtrav ), bocka, kicka, sparka, tvärnit. Tja.. ni fattar.. någon som ha något råd at ge eller som har lust att hoppa upp och testa själva ?

Torsdag - Uterritt, ska låta henne gasa på riktigt ordentligt och bara busa av sig

Fredag - Tilda rider ( hon rider henne alltid i paddocken )

Lördag - Hoppning

Söndag - Uterritt/strandritt

Så ser det ut hittills. Blev inget dressyrpass denna veckan, utan de tar vi nästa vecka. Just nu är de vitkigast att få henne motiverad och låta henne ha kul.